Det gigantiska om- och nybyggnadsprojektet vid Akademiska sjukhuset har en budget på drygt 5 miljarder kronor. Det är därmed den största byggsatsningen i Uppsala på decennier.
Nyligen har ytterligare tre plan färdigställts i 85-huset, en totalrenovering som kostat runt 125 miljoner. Runar Lindström, byggledare vid WSP, visar runt på en av våningarna där vård för öron, näsa och hals ska in.
– Här har vi jobbat i ett år, nu går vi vidare till nästa projekt här på Akademiska, konstaterar han.
Det är fortfarande tomt i de 24 vårdsalarna och det luktar plast från de nylagda golven. För att få en bild av hur det blir att arbeta i de nya lokalerna tar vi oss upp ett par våningar i 85-huset. Längst upp finns tre plan som återinvigdes för ett år sedan efter en renovering liknande den som just avslutats lite längre ner i byggnaden.
Vi hamnar på 85 C, en avdelning där personer rehabiliteras efter bland annat stroke och trafikolyckor. Vi tas emot av avdelningschefen Agneta Joelsson som är märkbart glad över den uppfräschning som lokalerna fått.
– Det var fruktansvärt nedslitet vilket bland annat gjorde det svårt att rengöra ytorna, berättar hon.
Allt har rivits ner till betongen och byggts upp igen. Golven på avdelningen har fått en neutral grå färg medan väggarna går i orange.
För patienternas del är nog den största förändringen att alla fått egna rum. Förut kunde upp till fyra personer dela samma sal och toalett. Idag har alla egen toa på rummet, vilket givetvis betyder en hel del i arbetet mot smittspridningen. Dessutom har samtliga rum försetts med dusch.
– Det är en jättevinst, tidigare fick vi dra ut patienterna till ett duschrum i korridoren. Numera kan vi vara kvar på rummet även när vi pratar med patienten om sådant som omfattas av sekretess, berättar Agneta Joelsson.
I ett av rummen sitter Bo Johansson från Strängnäs. ”Välkommen Bo” står det på en tavla på väggen. Han tar sig fram i rullstol efter att sex veckor tidigare ha genomgått en operation mot diskbråck.
Tidigare låg han på Eskilstuna lasarett där han fick dela rum med andra.
– Det är bättre att kunna sköta sig själv, tycker Bo Johansson.
Från sitt fönstret kan han överblicka en utgrävd del av sjukhusområdet där det vimlar av byggjobbare och entreprenadmaskiner.
– Ja, man har utsikt över sandlådan, skrattar han.
Även arbetsterapeuten Per Eklund framhåller värdet av enkelrum.
– Patienterna kan bo här i upp till ett halvår. Att kunna stänga dörren om sig betyder mycket för den egna integriteten, säger han.
En stor del av patienterna har svårt att röra sig och att alla rum försetts med lift lär skona många ryggar hos personalen.
– Det har blivit mer lättjobbat, konstaterar sjuksköterskan Zilmara Suárez.
Vi tar hissen ner i 85-huset och kliver ut på entréplanet. Även här ska det byggas om och det ska göras plats för bland annat sjukgymnastik och administration.
Intill 85-huset, i riktning mot Dag Hammarskjölds väg, ligger en rejäl grop där det byggs för fullt. Här, i det som går under arbetsnamnet Ingång 100, kommer bland annat cancervård och kirurgi att inrymmas.
Nere i gropen syns något som liknar en jättelik insekt med en utdragen antenn. Det är ett fordon försett med ett långt vitt rör som sprutar ut cement för gjutning.
Marken i gropen har visat sig bestå av mer lera än förväntat och de 1 744 pålar som ska hålla fastigheten på plats har därför fått förlängas från 12 till 18 meter. Lerproblemen har medfört att invigningen får skjutas upp närmare ett år, till november 2017.
– Det handlar om en väldigt avancerad byggnad i ett känsligt vattenskyddsområde. På det hela tagit rullar allt på som planerat, säger Thord Hägg, chef för landstingsservice.