Jerrys kompis dog i en bilolycka
För tre år sedan förlorade Jerry Färdigs en av sina kompisar i en bilolycka. Det var en olycka som engagerade hela Katedralskolan, där Jerry och den omkomna flickan gick.
Jerry Färdigs har gått vidare. I dag mår han bra, men tänker ofta på sin kompis.
Foto: Klara Hussénius
— Jag minns att vi andra inifrån kaféet såg olyckan och att någon blev skadad, men inte att det var vår kompis, berättar Jerry Färdigs.
Innan Jerry Färdigs visste vem den skadade var kände han sig ganska lugn och försökte hjälpa alla. Men när han fick reda på att det var hans kompis som var påkörd blev han helt lamslagen.
På sjukhuset blev Jerry Färdigs och hans kompisar bemötta av mycket professionell personal.
— Trots att vi fick ett bra bemötande på sjukhuset så var det den absolut värsta stunden i mitt liv. Det var så hemskt bara. Vi fick inga besked om hur vår kompis mådde, och efter ett par timmar återvände vi till kaféet.
När Jerry Färdigs kom hem på natten såg hans föräldrar på en gång att allt inte stod rätt till. De började genast stötta honom genom att prata, ringa sjukhuset och liknande.
— Det bästa var att jag själv kunde prata om jag ville det, eller vara helt tyst om jag kände för det.
För skolan blev det en tung uppgift att hantera dödsfallet på ett bra sätt. Många i den omkomna flickans klass var med vid olyckan och behövde hjälp från skolans krisgrupp. Det fanns en krishanteringsplan, så man var på skolan delvis förberedd ifall ett dödsfall skulle inträffa.
— Vi beslutade att samla alla lärare på morgonen och informera om olyckan, och sedan fick de föra det vidare till eleverna, berättar Per Anestål, som är biträdande rektor på Katedralskolan.
Skolans aula var öppen i ett dygn efter olyckan, och lugn musik spelades hela tiden. Krismöten och olika samtal för klassen ordnades av skolan. Också en minneshögtid i Helga Trefaldighets kyrka.
— Minneshögtiden var väldigt vacker. Kyrkan var fylld till bredden av både elever och lärare, och skolans kör sjöng, berättar Per Anestål.
Från kyrkan fick skolan hjälp av en präst som förklarade hur man kan reagera vid dödsfall. Det är saker som skolan tagit tillvara på och infört i krisplanen.
— Vi lärde oss att man inte ska skygga för det svåra utan ta tag i problemet, säger Per Anestål.
I skolan ställdes ett bord upp med ljus och en kondoleansbok som elever och lärare fick skriva i.
— Eftersom bordet stod i centralkapprummet blev man hela tiden påmind, och det kunde kännas jobbigt ibland, säger Jerry Färdigs.
I ungefär en vecka fungerade han inte, säger han. Han ville mest gråta och satt största delen med kompisar vid bordet.
— En av de bästa sakerna från skolans sida var att jag inte behövde gå på alla lektionerna. Lärarna förstod att jag inte orkade.
Vid minneshögtiden minns Jerry Färdigs en sak som irriterade honom mycket.
— Alla talade så väl om vår kompis. Det som sades stämde verkligen, för hon var som en ängel. Men att höra det från folk som inte ens kände henne var inte rätt. Det kändes i alla fall konstigt.
I dag mår Jerry Färdigs bra. Han har kunnat gå vidare och säger att det är tack vare stödet han fått, framför allt av sina föräldrar.
— Det är viktigt att vilja gå vidare, orka kämpa. Jag tror att mina mål som jag haft har hjälpt mig.
Jerry Färdigs gör just nu lumpen och trivs med det. Hans liv har påverkats av händelsen för tre år sedan, men han har lyckats gå vidare.
— Jag tänker ofta på min kompis än i dag. Det var en sorglig olycka, och jag saknar henne. Men jag är glad att jag lyckats gå vidare.
Så jobbar vi med nyheter