I katolska kyrkans lokaler på Slottsgränd har jesuitprästen och kyrkoherden Thomas Idergard bråda dagar inför allt som ska ske under påskhelgen.
Han berättar om en ny tillströmning av unga människor till katolska kyrkan i Uppsala. Men trots det nya unga blodet har festmentaliteten inte tagit sig innanför väggarna. Åtminstone inte inför denna påsk.
– Det är väl för att det inte har gjorts så mycket kommersiellt av påsken i motsats till julen, kanske. I katolska länder är det däremot processioner med kors och Mariastatyer på stan, så det hela märks i gatubilden, säger Thomas Idergard och tar en klunk av sin Cola Zero.
Påsken firas till minne av Jesu död och återuppståendelse. Men är det inte lite tunt på festfronten med tanke på hur stort det här är? UNT gick ut på jakt efter den stora påskfesten.
Thomas Idergard menar att för den som är kristen, och inte bara ser fest som fylla och dans med slips runt huvudet, så finns visst påskfesten – men den sker i kyrkan.
Thomas Idergard beskriver ett gediget schema av extrautsmyckade gudstjänster i S:t Lars kyrka som börjar på skärtorsdagen, byggs upp under långfredagen och påskafton för att sluta i ett crescendo på påskdagens ceremoni.
– Påsknatten är festernas fest med påskeld framför kyrkan. Vi går in med påskljuset i procession och hymnen sjungs. Kyrkan uppmanar till att vi ska vara glada. Vinet är i gamla testamentet en symbol för glädje! Jesus första mirakel var att förvandla vatten till vin på en bröllopsfest när vinet var slut, säger Tomas Idergard.
Jakten på påskfesten i Jesu namn bärs vidare till gänget som vet att värna både den kristna tron och de dyrbara dropparna. På St Johannesgatan ligger ett av Uppsalas helt kristna studenthem: Norrbyska.
De flesta av de 24 studenter som bor här läser teologi för att bli präster. Flera har alkoholfastat inför påsk, men långt ifrån alla. En av dem festade så vilt i samband med damsupén på Smålands nation att hon bröt foten. Hon sitter därför bandagerad på övervåningen och kan inte ta sig ner till intervjun.
– Vi har en festkultur här, och det finns ingen motsättning mellan att vara kristen och att gilla alkohol, säger en annan av studenterna, Vera Lager, och visar in i ett av de stora gemensamma rummen.
Hon sitter med sex andra teologistudenter och pratar om huruvida det är svårast att fasta från alkohol eller socker. På ett bord samsas psalmböcker med påsar med starksprit och en vilsen tub med kebabsås. Alla tavlor med kristna motiv är överhängda med vita tyger, som en del av fastetraditionen.
– Med fastan förbereder sig folket för att Jesus ska dö, därför täcker vi över honom. Påskaftonsmassan i kyrkan är avskalad och mörklagd. Men på Påskdagen lyses allt upp och prästen ropar: "Kristus är uppstånden!" Och vi ropar: "Ja, han är sannerligen uppstånden". Den festen missar folk som inte går i kyrkan, säger Gabriel Gustafsson.
Fastan är inte en del av en nykterhetskultur utan ska ge mening och tid till plikten mot gud och medmänniskorna.
– Därför har det blivit vanligt med fasta från sociala medier. Hälften av huset har tagit bort Instagram. På så vis får man mer tid till att stärka sin relation med gud genom bön, berättar Evelina Danell.
Men bortsett från mässan på påskdagen, finns det inte någonstans en riktigt fet fest med dans, musik och massor av folk?
– Jag tycker att vi är bra på att festa och röja loss men vi ska inte festa för hårt så att det blir destruktivt. Till exempel om man gör något som urartar antingen gällande sig själv eller sin medmänniska på grund av alkoholens influens är ju detta en synd. Vi är inte mer syndfria än andra men vi förstår synden på ett annat sätt för att varje söndag får vi sätta ord på vår synd i mässan, säger Emelie Eriksson.
– Sen är en fest inte bara klubb, bara att umgås är fest, säger Oliver Hjalmarsson Sarlind och påpekar att även om man kan få förlåtelse av Gud lyfter han inte den kemiska ångesten man kan få om man är bakfull.
Vera Lager som har sin främsta gemenskap i Gottsundakyrkan, där den kulturella mångfalden är stor, ser hur det nog gjort något med stämningen och gemenskapen i kyrkan. Folk är öppna, inbjudande och ser varje söndag som en fest.
– Det tycker jag vi i Svenska kyrkan kan lära oss av andra kulturer. Och så tycker jag att det ligger något i festfrågan – varför firar vi inte mer under påsken? Om vi i kyrkan går före, då tror jag att resten av samhället mer får syn på glädjen i påsken.