Kajorna är tillbaka
I måndags kväll svartade himlen över Övre Slotts. Från balkongen på fjärde våningen kunde jag se ett mörkt moln plötsligt lyfta från trädkronorna på Skolgatan och svepa in mot Skandalhuset och Universitetet, skriver Johannes Nesser.
Foto: Fotograf saknas!
Kort sagt: kajorna är tillbaka. Under sommarmånaderna föder de ungar och håller sig tysta, men när ungarna är flygfärdiga intar de luftrummet över Uppsala.
Ibland är de uppdelade i mindre flockar, ibland slår de sig samman i en enda jätteflock om tusentals fåglar. Det är mäktig syn, inte minst när man ser den flyga rakt mot en. (På engelska kallas en kajflock för "a clattering of jackdaws", eller "a train of jackdaws" - alltså ett "dunder" eller ett "tåg" av kajor. Det är en inte helt oäven beskrivning.)
Det är samma visa varje år. Kommunens viltvårdare skjuter nu kajor fyra gånger om dagen på åkrarna i Boländerna, till vilken nytta kan man diskutera, men det håller väl flocken i någon mån decimerad. Enligt viltvårdaren Lasse Johansson satt en av flockarna på åkrarna vid Gysingevägen i tisdags morse.
Boende vid Vasaparken har i vanlig ordning hört av sig och klagat på nedskräpningen. En av kommunens kajskrämmor ska nu sättas upp på Katedralskolans tak. (Om ni inte hört kajskrämman har ni inte missat något. Den består av en inspelning av ett ångestskri från en nödställd kaja. Det är ren och skär dödsångest som ekar i kvarteren runt Vasaparken sent om kvällarna.)
Kajornas närvaro är ständigt debatterad. De är inte stans mest populära invånare. De skitar ner, skränar och äter säd ute på åkrarna. Samtidigt: Uppsala utan kajflocken - det är helt enkelt otänkbart.
Så jobbar vi med nyheter