Kan tvÄstatslösningen rÀddas?
Men mĂ„ste lösningen vara tvĂ„ stater? Ăr inte en gemensam stat för bĂ„da folken, med samma medborgerliga rĂ€ttigheter för alla att föredra? Stödet för denna tanke bland palestinska, och kanske ocksĂ„ en del israeliska, intellektuella som tidigare varit anhĂ€ngare av tvĂ„statslösningen förefaller ha vuxit som ett resultat av kriget i Gaza.
TvÄstatslösningen kan framstÄ som ett mantra som stÀndigt upprepas utan att nÄgot hÀnder. Men vad exakt innebÀr en enstatslösning? Faktum Àr att det före Israels bildande, i ett lÀge nÀr befolkningsmajoriteten i det dÄvarande Palestinamandatet var arabisk, fanns en riktning inom den sionistiska rörelsen som föredrog just en gemensam stat. Det judiska hemlandet skulle kunna delas med den palestinska arabiska befolkningen. Historien tog en annan vÀg, men det Àr viktigt att inse att sionismen i sig inte förutsÀtter den ena eller andra grÀnsdragningen eller att staten Àr exklusivt judisk. Israel har ju ocksÄ inom sina grÀnser före 1967 en stor arabisk/palestinsk minoritet. DÀremot Àr det naturligtvis sÄ att de sionistiska huvudriktningarna alla utgÄr frÄn att staten ska ha judisk majoritet - precis som andra nationella rörelser brukar utgÄ frÄn samma typ av resonemang.
PÄ den israeliska högerkanten finns politiker som vill annektera VÀstbanken. Gör man det sÄ fÄr man en sammanhÄllen stat. Men den blir dÄ inte lÀngre judisk i den mening som Israel i dag Àr en i huvudsak judisk stat. Vill man behÄlla den judiska karaktÀren men ÀndÄ annektera VÀstbanken sÄ fÄr man antingen fördriva större delen av palestinierna - en politisk och moralisk omöjlighet - eller lÄta bli att ge dem medborgerliga rÀttigheter. I sÄ fall upphör Israel att vara en demokrati.
En spegelbild till denna instÀllning möter man hos Hamas. Om sÄvÀl dagens Israel som VÀstbanken och Gaza ersÀtts med en palestinsk, islamisk stat sÄ kommer denna förvisso att vara sammanhÄllen, men den kan inte vara en demokrati med samma medborgerliga rÀttigheter för judar som för muslimer. Det skulle ju, om den judiska befolkningen i Israel fanns kvar, kunna leda till att judiska partier vann val och bildade regering och till att lagstiftningen skulle fÄ lov att utformas efter sekulÀra principer. En demokratisk, binationell, stat med samma rÀttigheter för alla Àr inte en islamisk stat.
OcksÄ uttrycket "gemensam" eller "sammanhÄllen" stat kan alltsÄ fungera som ett mantra som egentligen inte för problemet nÀrmare en lösning. Det Àr fullt tÀnkbart att förslag till en sekulÀr gemensam stat, kanske organiserad som en federation, vilket i sÄ fall innebÀr att tvÄstatslösningen ÀndÄ lever kvar i annan form, presenteras av nÄgon gruppering. Men det kommer i sÄ fall sÀkerligen att avvisas av andra.
Den fredsplan frÄn Arabförbundet som alltjÀmt ligger kvar pÄ bordet utgÄr frÄn en tvÄstatslösning. Fatah, Hamas konkurrent om inflytande bland palestinierna, vill förhandla fram en tvÄstatslösning. Israels avgÄende premiÀrminister Ehud Olmert har i en uppmÀrksammad intervju inför sin avgÄng sagt att Israels framtid som judisk och demokratisk stat Àr beroende av att en palestinsk stat kan upprÀttas vid Israels sida. Trots alla svÄrigheter förefaller detta alltjÀmt vara den enda realistiska vÀgen att komma framÄt.
Men dÄ kan man inte fortsÀtta som hittills. Konflikten mÄste avslutas pÄ ett sÀtt som ger sÀkerhet för bÄda folken. De mÄste under alla omstÀndigheter dela samma framtid.
SĂ„ jobbar vi med nyheter