– När vi fick möjligheten att stanna kvar kändes det självklart att vi båda skulle bo här med William tills dess att han är tillräckligt frisk för att utan risk åka hem, säger Rickard Arnberg, där han halvligger på den stora dubbelsängen med sonen hud mot hud mot bröstet.
Det finns många olika skäl till att nyfödda behöver intensivvård. I familjen Arnbergs fall berodde det på att William hade slutat växa och riskerade att dö om han fortsatte att vara kvar och svälta i livmodern.
– Tack vare att vi var med i en tillväxtstudie upptäckte man vid en extra ultraljudundersökning första mars att William var mycket mindre än han borde vara vid den tiden och att han fick för litet blod och näring genom navelsträngen. Det kom som en chock, fram till dess hade graviditeten verkat helt normal, säger Sanna Arnberg.
I stället för att åka hem blev de inskrivna på BB för fortsatt övervakning och för att förbereda William för ett mycket tidigare än beräknat liv utanför livmodern. Bland annat fick Sanna Arnberg kortisonsprutor för att hjälpa hans lungor att mogna.
Kl 01.23 natten mot lördag 4 mars föddes deras första barn, 1238 gram lätt och 38 centimeter lång, genom ett kejsarsnitt.
Det råder ofta platsbrist på avdelning 95F, men precis lagom till dess hade en av avdelningens 16 platser blivit ledig.
Efter några timmars extra andningshjälp till den nyfödde fick pappa Rickard, medan mamma Sanna fortfarande låg kvar på kvinnokliniken efter kejsarsnittoperationen, för första gången pröva att ge sonen värme och trygghet, hud mot hud, i deras nya tillfälliga hem.
Sedan dess har de turats om att ge William sådan så kallad känguruvård, nästan dygnet runt.
– Det är bara några få timmar varje natt som han ligger för sig själv i en värmesäng alldeles intill oss, säger Sanna Arnberg.
Fastän sonen långsamt har börjat växa till sig är han betydligt mindre än ett, mätt i veckor efter befruktningen, foster som växer normalt i livmodern brukar vara. Förmodligen väntar ytterligare några veckor innan han är stark nog att klara spädbarnslivet i en vanlig hemmamiljö.
Redan från början fick föräldrarna lära sig att sköta sondmatning och en rad andra vårduppgifter.
– Men så fort vi behöver hjälp får vi den från personalen. Jag ser den här typen av vård som en vinn-vinn-situation. Vi får knyta starka band till William och personalen avlastas från en del arbetsuppgifter. Jag skulle inte vilja gå miste om den här tiden, men samtidigt längtar jag efter den dag då vi alla tre kan åka hem, säger Rickard Arnberg.