Den slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet och Karolinska institutet i en studie, som publiceras i facktidskriften Sleep Disorders.
– Med kognitiv beteendeterapi upplevde betydligt fler patienter betydligt större förbättringar i form av minskade sömnbesvär än med öronakupunktur. En del patienter upplevde visserligen minskade besvär efter att ha fått öronakupunktur, men det kan lika gärna ha varit ett slags placeboeffekt av att få delta i en forskningsstudie som en effekt av behandlingen i sig, säger sjuksköterskan och doktoranden Lena Bergdahl, som är huvudansvarig för studien.
Idén till studien väcktes när hennes kollega Kristina Haglund för några år sedan intervjuade patienter inom beroendevården som hade prövat öronakupunktur för att motverka abstinensbesvär.
– Flera patienter sa att de hade börjat sova bättre efter att ha fått öronakupunktur. Då tänkte vi att samma form av öronakupunktur kanske kunde vara ett enkelt icke-farmakologiskt behandlingsalternativ även för patienter med svåra sömnstörningar, säger hon.
Trots att sömnmediciner kan vara beroendeframkallande och bara är godkända för korttidsbehandling är det vanligt att de används under lång tid, ibland många år. De 59 patienter som ingår i den nya studien hade alla under minst sex månader tagit sömnmediciner, men tyckte sig ha dålig effekt av dem och hoppades få större nytta av ett icke-farmakologiskt behandlingsalternativ.
Med slumpens hjälp fördelades patienterna på en grupp som två gånger i veckan under fyra veckor fick öronakupunktur och en grupp som en gång i veckan under sex veckor fick psykologledd kognitiv beteendeterapi, kbt. Kognitiv beteendeterapi är den icke-farmakologiska behandling som har bäst dokumenterad effekt mot sömnproblem.
Innan behandlingen startade, direkt efter att den hade avslutats och efter sex månader fyllde alla patienterna i frågeformulär för att bland annat mäta graden av sömnbesvär, deras tankar kring dem, dagtrötthet, och symtom på ångest och depression.
I utgångsläget hade patienterna i båda grupperna ungefär lika stora sömnproblem, men både direkt efter avslutad behandling och sex månader senare hade sömnproblemen minskat betydligt mer bland patienterna som fått kbt än bland patienterna som fått öronakupunktur. Till skillnad från i gruppen som behandlades med öronakupunktur sjönk dessutom förekomsten av katastrof- och orostankar kring sömnbesvären bland patienterna som hade fått kbt.
Vid uppföljningen efter ett halvår hade dock symtom på depression minskat i båda grupperna.
Även om kognitiv beteendeterapi alltså var överlägsen öronakupunktur som behandling av långvariga sömnbesvär blev långtifrån alla patienter långsiktigt förbättrade. Sex månader efter avslutad behandling hade knappt hälften av patienterna som behandlats med kbt markant eller måttligt mindre sömnbesvär än före behandlingen, jämfört med bara var femte patient i gruppen som hade fått öronakupunktur.
– Det finns ett behov av enklare alternativ till kognitiv beteendeterapi, som många patienter kan uppfatta som väldigt krävande. Dessvärre verkar den form av öronakupunktur som vi har prövat, åtminstone inte som enda behandling, vara ett sådant, säger Lena Bergendahl.