Utvecklingen kan gĂ„ fort och kanske ocksĂ„ pĂ„verka president Barack Obamas planerade besök i Sverige och fortsatta resa till G20-mötet i Sankt Petersburg. Men vad Ă€r det som gör att den sannolika anvĂ€ndningen av kemiska vapen fĂ„r dessa konsekvenser â nĂ€r kriget i Syrien redan pĂ„gĂ„tt i tvĂ„ Ă„r? Varför ansĂ„g sig Obama tvungen att dra den omtalade röda linjen?
Kemiska stridsmedel har â vid sidan av kĂ€rnvapen och biologiska stridsmedel â en sĂ€rstĂ€llning i alla typer av resonemang om hur krig kan föras. Förbudet mot kemiska vapen infördes redan i 1899 Ă„rs Haagkonvention, innan sĂ„dana vapen Ă€nnu veterligen hade tagits i bruk av nĂ„gon makt.
ĂndĂ„ anvĂ€ndes de i första vĂ€rldskriget â först av Tyskland vid Ypres 1915 och dĂ€refter av bĂ„da sidor fram till krigsslutet 1918. DĂ„ handlade det om klorgas och senare senapsgas som förstör vĂ€vnader och sĂ€tter ned prestationsförmĂ„gan och immunförsvaret hos dem som inte genast avlider.
Vid Ypres dog kanske 6000, under de kommande krigsÄren kanske 90 000 pÄ grund av kemiska stridsmedel. Men förlusterna i form av svÄrt skadade var lÄngt större och förbudet fastslogs pÄ nytt av stormakterna i 1925 Ärs GenÚveprotokoll.
Ă ter Ă„sidosattes det. Det fascistiska Italien anvĂ€nde senapsgas vid angreppet pĂ„ Etiopien 1935 och Japan anvĂ€nde olika stridsgaser i Kina vid samma tid. I Etiopien uppskattades antalet dödsoffer till 15 000 â hur mĂ„nga som dog i Kina vet man inte, men över 2000 attacker med kemiska stridsmedel genomfördes av de japanska angriparna.
Den första nervgasen, kallad tabun, uppfanns 1936 av tyska IG Farben som en sidoeffekt av forskning om insektsmedel. Under andra vÀrldskriget hade bÄde Tyskland och de allierade stora lager av kemiska stridsmedel, dÀribland just nervgas, men de anvÀndes aldrig. Sannolikt fruktade man pÄ bÄda sidor konsekvenserna av att sjÀlv ta till sÄdana stridsmedel.
Det tabu som gÀllt för kemiska vapen generellt kan dÀrmed sÀgas ha varit sÀrskilt starkt för nervgaser av olika slag. Det enda sÀkert belagda fallet dÄ nÄgon makt anvÀnt nervgas, bland annat tabun och sarin, Àr nÀr Iraks diktator Saddam Hussein angrep kurdisk civilbefolkning i det egna landet (mest kÀnt frÄn staden Halabja 1988). Saddam Hussein lÀt ocksÄ anvÀnda senapsgas i kriget mot Iran under 1980-talet. Antalet sammanlagda dödsoffer har uppskattats till 50 000.
Mycket tyder pÄ att ocksÄ Egypten satte in nervgas under inbördeskriget i Jemen 1963-67, men helt sÀkra belÀgg saknas. DÀremot försökte den japanska sekten Aun Shinrikyo angripa resenÀrer i Tokyos tunnelbana med sarin 1995. MÄnga fick allvarliga skador, men antalet dödsoffer stannade vid ett dussin.
Till detta kommer vÀxtgifter, herbicider, som först anvÀndes av Storbritannien i kriget mot gerillarörelsen i Malaysia under slutet av 1940-talet. Mest kÀnd och mest förödande var den amerikanska anvÀndningen av avlövningsmedel under Vietnamkriget. Om dessa medel faller under förbudet mot kemiska stridsmedel, Àr omstritt, men det Àndrar knappast frÄgans moraliska innebörd. Saneringsarbetet i Vietnam pÄgÄr fortfarande.
Om kemiska stridsmedel generellt Ă€r tabubelagda och tabut tycks vara Ă€nnu starkare nĂ€r det gĂ€ller nervgaser sĂ„ Ă€r naturligtvis den yttersta förbrytelsen i detta avseende att anvĂ€nda nervgas mot vĂ€rnlösa civila i sitt eget land â det som Saddam Hussein gjorde mot kurderna och det som Bashar al-Assad anklagas för att helt nyligen ha gjort i Damaskus förorter.
Ingen vet vilka följderna blir om USA genomför de angrepp som vÀntas. Men vi vet inte heller vilka följderna blir om regimen i Syrien kan genomföra gasattacker mot sin egen befolkning utan nÄgon pÄföljd alls.