Det gÀststipendium som stÀllts i utsikt gör det möjligt för USA att fullfölja det humanitÀra ansvar man Ätagit sig utan att den kinesiska ledningen formellt behöver göra nÄgra avsteg frÄn sin normala politik. Men i praktiken har Kina tvingats att behandla en kÀnd dissident pÄ ett helt annat sÀtt Àn vad som hittills varit regel.
Chen Guangchengs flykt intrĂ€ffar bara kort tid efter en utrensning inom partitoppen som beskrivs som en av de mest omvĂ€lvande hĂ€ndelserna sedan Kommunistpartiet tog makten 1949. Och dĂ„ ska man komma ihĂ„g att Kinas historia sedan dess varit fylld av kriser â de utlĂ€ndska besökare som likt Göran Persson 1996 lagt ut texten om diktaturens stabilitet har inte haft nĂ„got lĂ„ngt historiskt minne.
PĂ„ 1950-talet ledde âdet stora sprĂ„nget framĂ„tâ till en svĂ€ltkatastrof. PĂ„ 1960-talet kom âkulturrevolutionenâ och 1971 sköts Maos utpekade eftertrĂ€dare Lin Biao ned nĂ€r han med flyg försökte fly till Sovjetunionen. 1976 utrensades âde fyras gĂ€ngâ som bland andra bestod av Mao Zedong s Ă€nka Chiang Ching. Den ekonomiska öppningen mot omvĂ€rlden har gett spektakulĂ€ra resultat, men demonstrationerna pĂ„ Himmelska fridens torg 1989 slogs ned med all tĂ€nkbar brutalitet. Som alltid prĂ€glas okontrollerad maktutövning av godtycke, rĂ€dda makthavare, oförmĂ„ga att byta ledare i fredliga former och korruption.
Samma mönster gĂ„r igen i fallet Bo Xilai. Denne tillhör den âadelâ som bestĂ„r av slĂ€ktingar till Maos ursprungliga krets av kommunistiska ledare och han har sĂ€kert ansett att han dĂ€rigenom varit omöjlig att komma Ă„t. Som partichef i femmiljonersstaden Chongqing har han presiderat över en hĂ€pnadsvĂ€ckande ekonomisk utveckling men ocksĂ„ över svulstiga skrytprojekt som slukat enorma summor pengar. Kinabedömare pĂ„ olika hĂ„ll har utgĂ„tt frĂ„n att Bo, enligt den âreglerade befordringsgĂ„ngâ som man förestĂ€ller sig tillĂ€mpas inom partiet, stod pĂ„ tur för att upphöjas till politbyrĂ„ns innersta krets. I stĂ€llet störtades han efter anklagelser om att ha blockerat en korruptionsutredning â och sedan hans hustru utpekats som ansvarig för mordet pĂ„ en brittisk affĂ€rsman.
En av de förklaringar som anförts Ă€r att Bo stod för en mer traditionell maoistisk linje, markerad av revolutionĂ€ra paroller, större roll för statliga företag och fientlighet mot omvĂ€rlden. Hans fall skulle tyda pĂ„ att personer med ett nĂ„got modernare tĂ€nkesĂ€tt har överhanden i den maktkamp som pĂ„gĂ„r inför de personskiften pĂ„ toppnivĂ„ som förestĂ„r. I Kinas stora flora av politiska bloggar finns mĂ„nga som ansluter till just denna tolkning â och en del har rent av hĂ€vdat att Bo och andra planerat ett kuppförsök.
Men det finns ocksÄ en annan förklaring. Bo Xilai mÄ ha haft en mer maoistisk retorik Àn mÄnga andra men Chongqing-modellen Àr pÄ intet sÀtt unik och mÄnga andra lokala och regionala makthavare har troligen betett sig ungefÀr likadant.
Det som sĂ„ ofta glöms bort i romantiserade analyser av âdet annorlundaâ Kina Ă€r insikten att landet faktiskt Ă€r en ganska vanlig diktatur, ovanlig enbart genom sin BNP och sin storlek. Den kinesiska kulturen Ă€r inte mer annorlunda Ă€n att makthavare i Kina frestas att missbruka sin stĂ€llning och frukta sina undersĂ„tar pĂ„ exakt samma sĂ€tt som makthavare i andra odemokratiska system runt om i vĂ€rlden. Och i detta ligger naturligtvis ocksĂ„ att vanliga kineser kan lĂ€ngta efter frihet pĂ„ samma sĂ€tt som förtryckta mĂ€nniskor i resten av vĂ€rlden. Just som Chen Guangcheng.