Kluven inför att sluta nian

Jag har ganska länge tänkt att det bara ska bli skönt att få sommarlov och få tid till att göra saker man vill (och att göra ingenting).
Att sedan börja om lite på nytt på gymnasiet har jag också sett som något roligt och spännande. Men de senaste veckorna har det poppat upp nya tankar i min hjärna om att det kanske inte alls bara blir roligt att sluta nian. Jag har gått i min klass i sex år, och jag kan säga att mina klasskompisar är några av dem jag älskar mest på hela jorden. Gymnasiet kommer säkert att bli bra det också, men man kan aldrig vara säker. Jag vet ju vad jag har, men inte vad jag kommer att få.
Men även om det inte kan bli bra jämt så måste man väl ha turen på sin sida någon gång? Jag hoppas att min hjärna reder sig och att jag kommer överleva utan min klass. Jag tror faktiskt att man måste våga chansa lite för att få reda på vem man är och vad man vill.

Kluven inför att sluta nian

Kan hjärnan dela upp sig så att man tänker som flera olika personer samtidigt så har min definitivt gjort det. Jag känner mig helt kluven när det gäller en sak, och det är att sluta nian.