Konsekvens efterlyses

Att få dryga tjugotalet forskare, politiker och företrädare för fack och näringsliv att komma överens kan inte vara det lättaste, särskilt inte när ämnet är ekonomi. Men det är vad regeringens Globaliseringsråd har lyckats med. Nästan.
Hela 21 av de 22 ledamöterna ställer sig i huvudsak bakom rådets slutrapport. Visserligen har de skarpaste skrivningarna från förra veckans rapport tonats ner, men huvuddragen är desamma. För att Sverige ska hävda sig i den globala konkurrensen måste både utbildningsväsende, skattesystem och arbetsrätt reformeras. Om detta är samtliga ledamöter utom LO:s Wanja Lundby-Wedin överens.
LO-basen kan för sitt liv inte smälta resonemangen om slopad värnskatt, ett bibehållet jobbavdrag eller att bara en tiondel av befolkningen bör betala statsskatt. Och mest svårsmält av allt är förstås antydningarna om förändrade turordningsregler. Att formuleringarna är oerhört nedtonade och mycket endast står att läsa mellanraderna räcker inte.

Däremot motsätter sig varken Saco:s Anna Ekström, TCO:s Sture Nordh eller rådets fyra statsråd förslagen i slutrapporten. Så med både ministrar och fackförbund som representerar en majoritet av arbetstagarna bakom sig kan man tycka att saken vore biff. När väl konjunkturen tillåter borde vi i så fall kunna se fram emot reformer som verkligen gynnar hårt arbete, gör utbildning mer lönsam och stärker Sveriges konkurrenskraft.
Fast det man tycker är bra när man sitter med Globaliseringsrådshatten på behöver inte vara lika bra när man fått på sig statsrådshatten. Rådsledamoten Sven Otto Littorin måste ju inte bara övertyga statsrådskollegan Anders Borg om att värnskatten nog borde avskaffas. Han måste ju även övertyga sig själv (i rollen som arbetsmarknadsminister), att svensk arbetsrätt inte fungerar perfekt.

Riktigt hur det balansnumret ska utföras kan jag faktiskt inte föreställa mig. Och mycket talar nog för att det inte alls kommer att genomföras. I alla fall kommer inga sådana förslag att komma från arbetsmarknads- eller finansdepartementets korridorer. En hel del går att säga om Wanja Lundby-Wedin, men hon är i alla fall konsekvent i sitt motstånd mot nödvändiga reformer. Men vem av de fyra statsråden i Globaliseringsrådet vågar driva slutrapportens linje lika konsekvent i regeringen?