Konserthus långbänken framför andra
Uppsalas långbänk nummer ett är förstås konserthusfrågan ältad fram och tillbaka hela förra seklet, utredd på längden och tvären och upphovet till politiska strider rakt igenom partierna. Det första UNT-klippet i frågan daterades 1910. I höst ska saken vara avgjord, tror en del.
Klart är att åtskilliga utredningar alstrat högvis med planer, beräkningar och ritningar utan att saken avgjorts. Förslagen på lämplig lokalisering har gjort att det tänkta huset valsat runt i större delen av staden, för att nu vara tillbaka där det, kanske, en gång började — vid Vaksala torg.
En prestigefråga
Konsert- och kongresshuset är en prestigefråga med många starka aktörer inblandade, var och en med sina intressen. Den har skapat politiska tvister mellan och genom partierna och två gånger fallit på mållinjen, men alltjämt lever den.
Motståndarna hoppas förstås att saken ska blåsas av en gång för alla. De mer välvilliga vill bygga först när ekonomin tillåter. De som vill starta i år tycks för stunden ha en majoritet av politikerna med sig.
I kommunala handlingar dyker konserthuset upp först 1960, i en motion till stadsfullmäktige. "Behovet av en effektiv och tidsenlig lokal för konsertverksamhet i Uppsala har länge varit kännbart", skrev motionären Leif Carlsson.
Begreppet Musikens hus hade då varit i bruk åtminstone sedan 1940-talet, när professorn i musikhistoria Carl-Allan Moberg efterlyste ett hus för konserter och musikutbildning.
Men redan tidigare fanns planer på en konserthall. 1936 lade stadsarkitekt Gunnar Leche ett förslag på en slags music hall-byggnad på Kungsgatan. I samma kvarter — där Stadshuset finns i dag — hade sexton år tidigare restaurang Rullan öppnat ett nöjesannex, med en musiksal för 400 åhörare. Vid invigningen 1910 konstaterade UNT att staden nu fått sin välbehövliga konsertsal — men bara ett år senare förvandlades salen till biografen Scala.
Lång väntan på svar
Motionen från 1960 besvarades först fem år senare. En kommitté fick i uppdrag att utreda kommunens ansvar för musiklivet, inklusive Musikens hus.
Åtta år senare — och tretton år efter att frågan väckts i stadsfullmäktige — började det hetta till. Då föreslog utredarna, director musices Carl-Rune Larsson och arkitekt Gösta Wikforss, en nybyggd anläggning i kvarteret Gerd vid Vaksala torg.
Ytterligare sjutton år gick innan ett konkret förslag lades fram. Det fick stöd av en majoritet i kommunstyrelsen hösten 1993, men röstades ned med sju rösters övervikt i kommunfullmäktige.
Drygt sex år senare var ett konsert- och kongresshus åter högaktuellt. Men då var siktet inställt på Nannaskolans skolhus och gård vid Kungsgatan.
Få och dåliga anbud
Kommunens avsikt var nu att låta hugade företag bygga och driva anläggningen. Luften gick ur projektet när företagens anbud öppnades i maj 2000. Få hade lämnats in, inte ett enda ansågs hålla måttet.
Nu, drygt två år senare, har den danske världsarkitekten Henning Larsens förslag Uppsalakristallen hittills vunnit de flesta politikers gillande. Men hur det ska gå i slutet av året, när avgörandet är tänkt att falla — vem vågar sia om det?
Källor: Kommunala handlingar i Stadsarkivet.
Carl Erik Bergold: Uppsala. Stadsbyggande 1900—1960
Karl Söderberg: Uppsala kommun och kulturlivet.
Så jobbar vi med nyheter