Konsten att sälja pyttipanna
Det Schlingmann menar med sina liknelser är hur viktigt paketeringen av det politiska budskapet är; ordens makt är stor. Nya uttryck för gamla tankar ska få väljarna att associera till partiets politik, det är tanken. Paradexemplet från valrörelsen är ordet utanförskap.
Men det har gått två år sedan dess. Och hur har Schlingmann tänkt alla gånger han har agnat kroken sedan valsegern 2006 och vad är det egentligen för pyttipanna han försöker kränga till väljarna? Har mästerstrategen verkligen varit lika mästerlig de senaste åren?
I stället för att väcka positiva associationer åt väljare både åt höger och vänster har moderaternas - och ytterst regeringens - hantering av en rad viktiga frågor gjort det omvända. Att socialdemokratiska sympatisörer sparkar bakut är väl en sak, när borgerliga väljare gör det samma är det allvarligare.
Ta fastighetsskatten. Först förklarar man att den ska avskaffas och villaägarna jublar. Samtidigt surade de i det liberala lägret som ansåg att regeringen gjorde sig av med en stabil och viktig skattebas. Men när sen avskaffandet av fastighetsskatten inte blir till annat än justerade skattesatser och nyspråk, finns det inte längre någon som är nöjd med regeringens agerande.
Samma mönster går igen i hanteringen av försvaret och FRA-lagen. Även bland borgerliga väljare fanns det säkert några som applåderade Anders Borgs bud om en bantad försvarsbudget. Men troligen är det samma människor som efter sommarens avlyssningsdebatt är grundligt besvikna på regeringen (tillsammans med många borgerliga försvarsvänner).
Hur kan det komma sig att den allians som gjorde allt rätt fram till valet, nu trampar i marknadsföringsklaveret hela tiden? Schlingmann borde lyssna och ta lärdom av sig själv - politikens genomförande och språkbruk är avgörande. Gör han inte det blir det Sahlins pyttipanna i kundvagnen 2010.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!