Kortsiktighet slår mot utsatta ungdomar
Politikerna agerar ofta kortsiktigt när de skär i budgeten för barn och ungdomsplaceringar. Men dålig ekonomi är inget bra argument för att avsluta en placering i förtid. Det visar en undersökning från fem kommuner i Uppsala län.
Politikerna tog ofta besluten att skära i ungdomsvården just när ekonomin var dålig. När ekonomin något år senare blev bättre kunde diskussionen ebba ut. Samma tendenser finns i dag, när vi är på väg mot långkonjunktur.
Uppsala är ett exempel. Kommunen har sedan länge mycket höga kostnader för barn- och ungdomsvård. Politikerna befarar att kostnaderna för institutionsplaceringarna står inför en explosion och har dragit i gång ett projekt för att bromsa utvecklingen. Stefan Wiklund anser att man måste ha ett långsiktigt mål för sina barn- och ungdomsplaceringar.
- Inte krav på budgetsanering för ett eller två år. Samtidigt tror jag att man ska vara restriktiv med att placera. Att arbeta förebyggande inom öppenvården är en bra strategi, säger han.
Forskningen visar att Knivsta, Håbo och Tierps kommuner var mer "resoluta" när de skulle avsluta sina placeringar. Det innebar förenklat att de avbröts och den unge erbjöds öppenvård på hemmaplan. Strategin var kanske effektiv kortsiktigt, men inte i ett längre perspektiv.
- Det mesta tyder på att resultaten blir bättre med en återhållsam strategi. Att avbryta en placering för en person som varit på flera boenden och ersätta det med 10-20 timmars stödsamtal i veckan fungerar dåligt. Att vara återhållsam är vettigare och mer rimligt, säger han.
Det innebär att kommunen bör diskutera igenom hemtagningen ordentligt med den institution där ungdomen finns, gör en plan så att boende, kontaktpersoner och annat som behövs är ordnat för den unge.
- Det är viktigt att alla är överens, säger Stefan Wiklund.
Frågan är dock komplicerad. I dag ökar institutionsplaceringarna trots att öppenvården har byggts ut "dramatiskt".
- Samtidigt det finns inga tecken som visar att de utsatta unga skulle ha blivit fler än tidigare, säger Stefan Wiklund.
Vad tyckte då de ungdomar och föräldrar som han intervjuat om hemtagningarna? Vissa var glada. Andra undrade varför just de togs hem. Någon som funnit sig väl till rätta på ett ungdomshem tyckte att kommunen gjorde fel och undrade hur deras liv sett ut om de fått stanna kvar.
Föräldrarna var inte alltid nöjda med beskedet och ansåg ofta att ingen tagit deras synpunkter på allvar.
- Vissa kände sig marginaliserade, säger Stefan Wiklund.
Hans rapport är gjord på uppdrag av Regionförbundet i Uppsala län.
Så jobbar vi med nyheter