Videon är inte längre tillgänglig
De senaste åren har det skett en enorm ökning av kräftpest i svenska vatten. Antalet smittade vatten har de senaste sju åren ökat från mellan 5 och 80 stycken per år till över 400 per år. Nu är även Norrland drabbat.
– Det har gått snabbt utför. Det är första gången i världshistorien som kräftpest hittats norr om Dalälven, säger Lennart Edsman, kräftforskare på sötvattenslaboratoriet vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.
Flodkräftan klassas i dag som akut utrotningshotad. Beräkningar gjorda på SLU säger att om utvecklingen fortsätter kommer flodkräftan vara helt utdöd i Sverige år 2026.
Kräftpest drabbar både flodkräftor och signalkräftor. Signalkräftorna har dock en väsentligt högre motståndskraft och pesten blir därför inte lika dödlig för dem. Däremot är signalkräftorna kroniska bärare av sjukdomen och kan dö om de stressas. Flodkräftorna däremot stryker med direkt och har dött i mycket större utsträckning sedan signalkräftorna inplanterades från Nordamerika.
Kräftpesten gjorde sitt första intåg i Sverige 1907 då smittade kräftor från Finland dumpades i svenska vatten. Sedan dess har pesten fortsatt att spridas.
Det finns många teorier om hur kräftpesten sprids i dag. Men enligt Lennart Edsman är det i 99 procent av spridningsfallen människan som står bakom.
– Man går helt enkelt med en hink signalkräftor och häller i dem i en sjö för att skapa ett bestånd och då blir vattnet smittat. Det är egentligen rätt meningslöst ur fiskesynpunkt och ganska tragiskt, säger Lennart Edsman.
Trots att det sedan 1994 varit förbjudit att sätta ut kräftor utan tillstånd från länsstyrelsen så har de illegala utsättningarna och antalet vatten med kräftpest ökat dramatiskt.
Många försök görs i hopp om att återskapa beståndet av flodkräftor. Oftast fallerar försöken på grund av den illegala utsättningen av signalkräftor. Det är också svårt att veta när kräftpesten är helt borta. En kvarvarande signalkräfta räcker i princip för att beståndet av flodkräftor ska dö ut igen.
I Uppland finns väldigt få bestånd av flodkräftor kvar, ändå vill Lennart Edsman inte kalla den för dödsdömd.
– Det finns goda förutsättningar för att få tillbaka beståndet. Men då måste den illegala dumpningen upphöra, säger han.
Signalkräftor finns det fortfarande relativt gott om i de uppländska vattnen. Men även signalkräftan är drabbad av ett sviktande bestånd. Eftersom de härstammar från Nordamerika, i höjd med Paris, är de skapta för ett helt annat klimat än det svenska. Det gör att signalkräftorna kan få problem med sin fortplantning.
På SLU märker man att vissa sjöar kollapsar och hela bestånd av signalkräftor dör ut. Antalet sjöar som kollapsat ökar och forskare arbetar systematiskt med att avskriva den långa listan på tänkbara förklaringar. Ett exempel där kräftfisket i princip har dött ut är Mälaren.
– Vissa säger att det handlar om en kall oktober 2002, men det gör det inte. Andra hävdar att det är ålen som äter upp kräftorna, men det tror vi inte heller längre på, säger Lennart Edsman.
En yrkesfiskare som han varit i kontakt med har länge fört noggrann statistik över hur mycket kräftor han fått genom åren. 1997 fick fiskaren upp knappt 700 kilo kräftor ur Mälaren. 2005 fick han upp ett hekto, vilket motsvarar runt två stycken kräftor.