Personer som arbetar som informatörer eller infiltratörer på uppdrag av polisen utsätts för stora risker. De har ofta nära kontakt med de kriminella personer som de försöker sätta fast.
Enligt statliga Insynsutredningen finns uppgifter om att informatörer kan ha dödats sedan de avslöjats av kriminella nätverk.
– Poliser jag intervjuat har berättat om fyra infiltratörer som mördats i Sverige under 80- och 90-talet, säger journalisten Dick Sundevall som skrivit en bok om informatörer.
LÄS MER: Informatören: "Polisen misslyckades gång på gång"
Före detta statsåklagaren Nils-Eric Schultz tycker det är fel av polisen att anlita en och samma informatör under lång tid.
– Det är rimligt att polisen använder informatörer vid enstaka tillfällen. Men att låta någon vara informatör tills det blir för farligt eller tills personen avslöjas är inte rätt, menar Nils-Eric Schultz.
LÄS MER: Hemlig informatör anmäler Uppsalapolisen
Att polisen skickar in outbildade och oskyddade personer i kriminella gäng är att utsätta dem för alltför stor fara, menar han.
– Om en polis sändes in som infiltratör bland de här grupperingarna skulle det sannolikt stoppas av skyddsombudet.
Dick Sundevall är inne på samma linje. Han tycker att det handlar om ett cyniskt utnyttjande av unga äventyrslystna personer eller av kriminella som är ute efter pengar. Han anser att det vore bättre om specialutbildade poliser arbetade under cover i kriminella kretsar.
Sveriges mest kända informatör är Peter Rätz som infiltrerade Hells Angels och Bandidos. År 2000 iscensatte polisen en knarkaffär på Gotland där Peter Rätz utgav sig för att vara köpare. Det ledde till att heroinsäljaren dömdes till ett långt fängelsestraff.
Men varken försvarsadvokaten, åklagaren eller domstolen informerades av polisen att en infiltratör varit inblandad. Det var något som framkom först flera år senare. JO betecknade då hemlighetsmakeriet som ”helt oacceptabelt” och framhöll att det behövs tydligare regler.
Göran Lambertz, som var justitiekansler till 2009, uppger att han under sin tid som JK tog upp två-tre tillsynsärenden gällande informatörer, bland annat fallet Peter Rätz.
– När det uppstod svårigheter för informatörerna i dessa fall ställde polisen inte upp med tillräckligt skydd eller ekonomisk hjälp, anser han.
Enligt Linda Staaf, chef för underrättelsetjänsten vid polisens nationella operativa avdelning, är informatörerna mycket värdefulla.
– Det har blivit svårare att få information via teknik. I ett sådant ärende kan en informatör utgöra en viktig källa och underlätta polisens arbete i utredningar av grova brott.
Linda Staaf säger att de registrerade informatörerna ges ett mycket starkt skydd och menar att fall som kritiserats i medierna ofta handlat om mer sporadiska uppgiftslämnare eller informatörer som själva gjort sig skyldiga till brott.
Ett problem som lyfts fram av bland annat JO är att polisens användning av informatörer inte är lagreglerad. Polisen har visserligen tagit fram egna föreskrifter men genom en tilläggsparagraf har man gett sig själv möjlighet att göra undantag från reglerna.
En av dem som efterlyser en förändring är kammaråklagare Anna Arnell vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum som granskar provokativa åtgärder inom polisen. Hon ser det som ett problem att användandet av informatörer och infiltratörer inte är reglerad i lag.
– Gränsen för vad som är det tillåtna området skulle kunna bli tydligare för polis, åklagare och andra aktörer. En väl avvägd lagreglering skulle kunna leda till en ökad förutsägbarhet, anser hon.
Under åren har flera statliga utredningar presenterat olika lagförslag men alla dessa ligger på is, enligt justitiedepartementet.
018–478 16 12