På onsdagen och torsdagen håller Uppsala universitets styrelse sammanträde på Rosersbergs slott. Som en punkt på dagordningen ska rektor Eva Åkesson informera om sitt arbete med att återskapa en framgångsrik ledning för universitetet.
En som tror att rektorskrisen kan leda till något gott är Sverker Gustafsson, professor i statsvetenskap och en gång statssekreterare på Utbildningsdepartementet. Krisen har fått universitetets anställda att vakna till, menar han.
– Jag hyser gott hopp om att det här leder till en uppryckning och en väckelse. Det här visar att det har betydelse vilka man väljer till olika uppdrag inom universitetet. Det här visar också att de som väljer en person också har ett ansvar att backa upp den kandidaten, ett ansvar man inte bara inte kan springa ifrån, säger han.
Reformer och politiska förändringar i högskolepolitiken har ändrat rejält på rektorsrollen, menar Sverker Gustafsson. Universiteten har blivit mer självbestämmande, och kan i dag lägga fast sin egen organisation och själva fördela pengar inom universitetet. Inte minst den så kallade autonomireformen 2010 syftade till att öka den här friheten. Samtidigt har kraven på olika former av återrapportering tillkommit.
– Det här har gjort rektorn till en en mycket mäktig person i dag, en verklig maktfaktor. Vi har sett den utvecklingen under de senaste rektorsperioderna, men det är än tydligare nu sedan autonomireformen, säger Sverker Gustafsson.
Utifrån vad han känner till om rektorskrisen i Uppsala är hans tolkning att orsakerna till krisen framförallt finns inbyggda i de här förändrade maktförhållandena. Han menar att krisen hade kunnat komma på vilket universitet som helst. Vägen framåt är därför också att lära sig att hantera de nya rollerna.
– Jag tror att Eva Åkesson måste ta fram något slags spelregler. Vem ska hantera vad, och på vilken nivå. Här måste man ta sig tid att resonera om olika avvägningar. Jag misstänker att det är det här som inte fungerat i ledningen nu, och att Eva Åkesson, som är den förste rektorn vid Uppsala universitet som rekryterats utifrån, kanske ifrågasatt en del av det vicerektorerna gjort eller haft som underlag för olika beslut.
Men det finns ett dystert scenario också, att regeringen missbelåtet noterar hur Uppsala universitet hanterat sina nyvunna friheter och helt enkelt tar tillbaka initiativet, genom att i högre grad styra över vem som har uppdrag inom ett universitet.
– Men jag tror att vårt system är för väl förankrat och att det vore för politiskt anmärkningsvärt att göra något sådant, säger Sverker Gustafsson.