Krisen låter sig inte tänkas bort
In i det längsta höll Europas regeringar tummarna. Hoppas, hoppas att den amerikanska krisen inte når hit. Och om den gör det, låt den då bli mindre allvarlig på den här sidan havet. Men det går inte att hoppas fram en sundare finansmarknad. De amerikanska problemen fanns även här, på vår egen bakgård.
Visserligen, om man lämnar Island därhän, kanske inte lika allvarliga, men det spelade mindre roll. Lånemarknaden handlar i mångt och mycket om förtroende: vilka banker kan man lita på, vilka har täckning för sina krediter? Och i det läget behöver inte situationen vara gravallvarlig - det räcker med att alla tror det för att marknaden ska tvärbromsa.
I ett försök att dämpa krisen och få bankerna att börja låna ut till varandra igen har euroländerna nu enats om att garantera lån banker emellan. Dessutom ska det vara möjligt att gå in med ägarkapital till aktörer i kris. Fredrik Reinfeldt var inte närvarande vid mötet, men från regeringshåll är man redan bekant med tillvägagångssättet. Både lånegarantier och statligt ägande av banker på fallrepet liknar de åtgärder som genomfördes i Sverige i början av 90-talet.
Anders Borg och Fredrik Reinfeldt var också snabba med att utlova ett svenskt deltagande i krisarbetet. Inte för att de svenska bankerna riskerar att gå omkull, utan för att ingjuta förtroende i finansmarknaden. Även här är förtroendet kört i botten.
Precis som i Sverige för 15 år sedan är viljan att skaka liv i bankerna och undvika en finansiell härdsmälta också någonting som förenar över partigränserna, euroländerna styrs av både höger- och vänsterregeringar. Vore allting business as usual skulle man inte öppna för förstatligande av banker, men nu väger verkligheten tyngre än ideologin - och att döma av gårdagens reaktioner är det efterlängtat.
Åtgärdspaketet betyder inte att det går att blåsa faran över, men genom att lägga åsiktsskillnaderna åt sidan kan Europas länder nu åtminstone se ljuset i tunneln.
Så jobbar vi med nyheter