Kristi brud tonade ner sin roll
Gud och ondska, våld, svek och sex - på onsdagen fortsatte Knutbyrättegången i Svea hovrätt. Församlingspastor Åsa Waldau berättade om sitt förhållande till den åtalade pastorn, men behövde inte svara på om hon anses vara Kristi brud.
Åsa Waldau höll under större delen av förhöret tämligen låg profil gentemot sin forne pastorskollega Helge Fossmo, på de åtalades bänk tvärs över golvet. Men när pastorns försvarare advokat Ola Nordström frågade om hennes syn på honom i dag, och om den kan kläs i andliga termer, talade hon skarpa ord:
— Jag tror han är en väldigt farlig människa. Han kan vara styrd av djävulen till sina onda handlingar, eller av sin egen vilja, jag vet inte vilket.
Förnekade styrande roll
Hon förnekade flera av Helge Fossmos uppgifter om hennes styrande roll i samband med hans fruars död och hans omgiften. Han hävdade i rätten att hon drev på det snabba omgiftet med Åsa Waldaus lillasyster Alexandra, efter hans första hustrus död. Fel, förklarade Waldau:
— Jag tyckte det var fruktansvärt, hon var 19 år och skulle inte behöva gå in och ta ansvaret för tre barn.
I själva verket var det Helge Fossmo som påstod att en dröm uppenbarat vem som skulle bli hans nya fru, förklarade hon. Och församlingen litade trots allt på sin starke föreståndare, enligt Åsa Waldau.
Likaså förbjöd hon honom aldrig att sörja efter första hustruns död, så som Helge Fossmo sagt. Vittnesmålen om att de båda pastorerna skulle haft en uppseendeväckande tät och intim relation — enligt Helge Fossmo med erotiska inslag - är också osanna, förklarade Åsa Waldau för rätten. Däremot hade de ett nära och kärleksfullt samarbete.
Öppen fråga
Det tycks ha varit en öppen fråga om Helge Fossmo kunnat gifta om sig efter en skilsmässa och ändå stanna som föreståndare. Detta är ju enligt åklagarna motivet till att han i stället mördat respektive anstiftat mord på sina fruar.
— Det hade inte kunnat ske på vilka grunder som helst, sade Åsa Waldau.
Hon talade hela tiden samlat med gester, leenden och blickar, men när frågorna gällde systerns död i januari bröts rösten. Helge Fossmo följde vittnesmålet, som vanligt ivrigt antecknande, men riktade då och då en skarp blick mot sin forne kollega. Intill honom satt Sara Svensson, ömsom ödmjukt leende mot den kvinna som hon kallade drottning Tirsa i församlingen, ömsom med huvudet gömt i händerna.
Till sist frågade Ola Nordström hur Åsa Waldau i dag ser på Sara Svensson, dömd för mordet på hennes syster:
— Det hon varit med om är fruktansvärt, det hon gjort är så hemskt att det inte finns ord.
— Har du förlåtit henne?
— Jag kan inte begripa hur man kan låta driva sig på det sättet, men jag kan förstå vilken press hon levde under.
Så jobbar vi med nyheter