Kritik från närboende av Seminariebygget
Bygga eller bevara. Det blåser till strid om utbyggnaden av gamla seminariet i Uppsala. Politikerna drar åt olika håll både inom allians och opposition. De flesta i parkens närhet vill ha den kvar som i dag eller mindre exploaterad.
Martina Kompula går till Seminarieparken varje dag med sina barn Axel och Arvid.
Foto: Tor Johnsson
Husen ska bli sex till sju våningar höga. Det förfärar de flesta i området som UNT talat med.
- Att bygga i en befintlig park är ett helgerån. Det blir inte mycket kvar. Ska den ändå bebyggas så måste husen vara lägre och anpassas till omgivningen. Att bygga i sju våningar strider mot översiktsplanen som bara medger fem våningar. Det bli som en Berlinmur och kommer att skymma seminariet och ta kål på parkens fina rektorsvilla, säger Lennart och Ann-Britt Littorin som bor i radhusen mitt emot seminariet.
Området har värden som berör långt utöver stadsdelsgränserna. Det anser Upplandsmuseet. I en utredning från förra året skriver museet att hela seminarieanläggningen med hus och trädgård besitter mycket höga kulturhistoriska värden. Det gäller både miljömässigt, samhällshistoriskt och arkitektoniskt. Resterna av den gamla trädgården berättar dessutom om de fostrande ideal som ingick i forna tiders undervisning. Bland annat det tar föreningen Vårda Uppsala fasta på i en skrivelse till politikerna i byggnadsnämnden. Där står att skolträdgården måste bevaras och i viss mån rekonstrueras.
En exploatering med 250 lägenheter i parken är orimligt hög.
- Vi ser gärna en låg bebyggelse med mindre flerfamiljshus och radhus, skriver PO Sporrong, vice ordförande i Vårda Uppsala.
Grannarna pratar mycket om utbyggnaden och kommer att kämpa emot med näbbar och klor för att den inte ska bli av.
- På det här sättet tar man bort ytterligare grönytor i stan. Det är bedrövligt, säger Lennart Littorin.
I parken mitt emot ligger Martina Kumpola i svalkan under ett äppelträd med sönerna Axel och Arvid. Hon oroas inte särskilt av byggplanerna.
- Det blir väldigt mycket lägenheter. Samtidigt måste ju folk ha någonstans att bo. Jag tycker det är helt OK. Det blir nog bra.
Hon bor själv i det nybyggda området mitt emot där Luthagens kolonilotter tidigare lår.
- När det skulle byggas där protesterade man också. Jag går till den här parken varje dag men det är nästan aldrig någon här. Så det är nog inte för parken man protesterar. Kanske är det för att p-platserna försvinner, säger hon.
Är du inte orolig för att din oas försvinner?
- Delar av parken blir ju ändå kvar, säger Martina Kumpola.
Hanna Hedström som bor i vaktmästarbostaden ett stenkast bort tycker det är "viktigt" att bevara parken - det måste finnas lite strövområden kvar. Ann-Marie Dahlén Larsson med terrierna Märta är "väldigt kluven". Hon har nyss flyttat till de nybyggda husen tvärs över gata, har balkong mot seminariet.
- Parken är tyst och lugn. Folk går hit för att ströva och sola. Men man måste ju bo också, säger hon.
Det tycks dock mest vara de närmast berörda som har åsikter om utbyggnaden. De som kommer från andra håll i stan använder bara områdets parkeringar. De tycker inte att de har något att tillföra förutom att det är fint i parken och att sjuvåningshus låter lite högt. "Bodde jag själv här så vore det kanske en annan sak", säger en man som har brått till badparadiset Fyrishov intill.
Så jobbar vi med nyheter