”Håret reser sig i nacken”, säger Karin Bergman.
Hon har jobbat i över 25 år på Akademiska sjukhuset, nu på intermediärvården Aima. I november skulle hon firats med guldklocka.
– Vi fick en kallelse i augusti någon gång, men den drog de nu tillbaka när smittspridningen ökar igen i samhället, säger Karin Bergman.
Hon hade hoppats in i det sista att det inte skulle bli någon andra våg.
– Men så började antalet smittade smyga sig upp igen, säger hon.
Hon och resten av avdelningen är inte vana vid att behöva ta hand om intensivvårdspatienter. Men i våras räckte inte den ordinarie IVA-personalen till.
– Vi brukar jobba med mobilisering. Vi hjälper patienten att stå vid sängkanten, kanske ta några steg eller sitta upp i en fåtölj, säger Karin Bergman.
Patienterna på Aima kan ha sviktande organ, missbruksproblem eller vara överlevarare efter ett suicidförsök. Det är tuff vård för personalen. Det är Karin och kollegorna vana vid.
– Men många av de som kommer in med covid orkar inte det. De lyckas inte syresätta sig och måste ligga i respirator, säger Karin Bergman.
Därför ser hon med fasa på resonemanget att krogar vill öppna upp för fler besökare.
– Håret reser sig i nacken när jag tänker på det, säger Karin Bergman.
Hon har jobbat hela våren med coronapatienter och det är inte festande 20- och 30-åringar som är den största patientgruppen.
– I den åldern kanske man tror att man är odödlig. Men det påverkar smittspridningen och den har vi alla ett gemensamt ansvar att hålla nere. Även om man är ung kan man få smittan ute på krogen och sedan råka sprida den till någon närstående eller främling som blir dödligt sjuk, säger Karin Bergman.
Benägenheten att hålla avstånd blir lägre när det är alkohol inblandat och berusningen försämrar omdömet.
– Snart kanske vi står där igen och måste flytta personalgruppen till respiratorvården. För att några ville gå på fest. Det sticker i ögonen, säger Karin Bergman.
Det var en tuff period för henne och hennes kollegor. Det har UNT skrivit om tidigare. Men hon skyller inte på kroggästerna.
– Jag förstår att det finns ett sug efter att gå ut och roa sig. Men man kan inte glömma smittan bara för att den inte är ny längre. Ingen ser att de själva bidrar till smittan. Men din trängsel dödar faktiskt, säger hon.
”Även om man är ung kan man smitta någon annan som blir dödligt sjuk”
Istället vill hon rikta kritiken till de krogar och restauranger som sätter vinsten framför människors hälsa.
– Jag har så svårt att förstå hur mycket pengar de ska behöva dra in. Hur stor ska vinsten bli? Och hur kan man sätta vinsten mot människoliv, säger Karin Bergman.
Det är tråkigt, erkänner hon. Vi människor är sociala varelser och det ligger inte i vår natur att undvika sociala sammanhang. Men det är precis det som krävs av oss nu, menar Karin. Själv cyklar hon varje dag till sjukhuset för att inte sprida smitta.
– Att den sprider sig nu kan bara bero på att folk inte följer rekommendationerna om trängsel, symtom och handhygien, säger Karin Bergman.
Hon började på Akademiska sjukhuset 1994. Att ceremonin för henne och de andra kollegorna som jobbat i 25 år ställdes in är jättetråkigt men nödvändigt. Då får hon dubbel anledning att fira när pandemin är besegrad.
– Det är inte så att jag vill ha klockan i ett paket i brevlådan. Det är festen på slottet som jag ser fram emot, säger Karin Bergman.