Kvarnen kan bli museum
Efterlyses: gamla mjölnare som har koll på vad äldre kvarnredskap och -maskiner hette, och vad de användes till. 1700-talskvarnen i Kvarnbo utanför Uppsala är nu färdigrustad, och kommunen skulle gärna se ett kvarnmuseum där. Problemet är att "kvarnkompetens" saknas.
Snickaren Stefan Karlsson betraktar den färdigrenoverade kvarnen.
Foto: Jörgen Hagelqvis
Den stora frågan är nu vad kvarnen ska kunna användas till.
Anders Bretz, Uppsala kommun, skulle gärna se att Kvarnbo kvarn blir kvarnmuseum, i kombination med naturreservatet alldeles här intill, kanske med ett litet kafé med öppet på helgerna, drivet av Stenhagens samrådsgrupp, som varit aktiv i arbetet för att bevara kvarnen.
- Vi har kvarnstenarna från Ulva kvarn här, plus en massa andra redskap och maskiner som vi inte har en aning om vad det är. Vad vi skulle behöva nu är både idésprutor och eldsjälar - och kanske gamla mjölnare som vet och minns och kan berätta. Kommunen skulle inte vara främmande för att sponsra en sådan verksamhet, men vi är öppna för alla idéer, säger Anders Bretz.
Det elektriska är det stora problemet. Den ström som är indragen i kvarnen är lågfasig. För att kunna ha en större verksamhet i kvarnen måste kommunen låta dra in el från Kvarnbo gård, vilket blir kostsamt. Kvarnbo kvarn är ett eldorado för den som gillar meccano, med alla sina remmar och kugghjul och komplicerade järnkonstruktioner - inte minst hjärtat i verksamheten, själva kvarnhjulet som är en imponerande konstruktion. På alla våningar finns säregna redskap och verktyg vars användning är omöjlig att gissa sig till. På övervåningen finns dock en av de få maskiner Anders Bretz känner till: en rensmaskin som bokstavligt talat skiljer agnarna från vetet.
- Men vi behöver mycket mer kvarnkompetens för att få namn på alla okända saker som finns här i kvarnen.
Snickaren Stefan Karlsson och fem man till har jobbat med kvarnen sedan oktober 2008. Restaureringen skedde i elfte timmen.
- Vi trodde att det skulle räcka med att byta ut taket, men så fick vi se bjälklagen. Det visade det sig att de var i uselt skick, ruttna och fuktskadade. Kvarnen var i så dåligt skick att den inte hade stått många år till, säger Stefan Karlsson.
I dag är delar av bjälklagen utbytta, och försedda med bult och bricka för att de bärande delarna ska orka hålla uppe det nylagda taket. Arbetet med att byta bjälklagen var komplicerat. För att kunna timra "åt fel håll" lyfte Stefan Karlsson och hans arbetslag helt sonika upp hela byggnaden.
- Vi hade 4-5 domkrafter som vi använde för att lyfta, och som vi flyttade successivt medan vi timrade, säger Stefan Karlsson, och berättar att man under sommaren också passat på att hugga ut i skogen kring det gamla kvarnfallet för att återställa den gamla miljön.
Kvarnbo kvarn ägs av Uppsala kommun och nämns första gången i en husförhörslängd från 1700-talet. Den var i bruk fram till 1936. Under åren 1887-1894 bodde konstnären Bruno Liljefors på Kvarnbo gård, och det hände att han tog in hos mjölnaren i Kvarnbo för att måla i den inspirerande omgivningen.
Så jobbar vi med nyheter