– Jag blev väldigt nedstämd av det här avslöjandet. Att polisen inte tänker mer på de utsatta är förfärligt.
Det säger Gun Heimer, professor och föreståndare för Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet. I många år har hon arbetat för att höja kunskaperna i samhället, inte minst inom polisen, om våld i nära relationer. Ekots avslöjande om att polis i Stockholm i tio års tid registrerat kvinnor som utsatts för våld är häpnadsväckande, menar hon.
– Hur kan detta hända 2014 när så mycket är känt kring våld mot kvinnor och i nära relationer, när så mycket pengar satsats på de frågorna, och när polisen redan tidigare fått hård kritik för liknande register med romer, säger hon.
Och när registret väl kom i dagen tidigare i veckan häpnade hon igen. Då över de ansvariga polischefernas uttalanden. Bland annat sa länspolischefen i Stockholm till Sveriges Radio att det var trams att fråga om det finns en unken kvinnosyn inom polisen.
– Det är märkligt när polisledningen inte visar ödmjukhet, utan svarar närmast arrogant. Att det finns en unken kvinnosyn är ju vad registret visar, säger Gun Heimer.
Men bryter registret mot lagen?
– Det får Datainspektionen och andra nu snabbt titta på. Men hur som helst kvarstår frågorna om bemötande och förtroende. Det här är kränkande för den utsatta. Få kvinnor anmäler våld för att man inte litar på myndigheter, i synnerhet inte på polisen.
En av polisens uppgifter är att skydda brottsoffer. Därför är det anmärkningsvärt, menar Gun Heimer, att så lite fokus satts på förövarna.
– Man glömmer ju kärnan i problematiken: vilka män slår, och hur kan vi få stopp på det? Det blir väldigt antiintellektuellt när det inte görs någon analys.Nu behöver Rikspolisstyrelsen se till att de högsta cheferna inom polisen, som landets länspolismästare, får utbildning i frågor om våld i nära relationer, menar Gun Heimer.
Registret och försvaret av detsamma visar enligt henne att polisledningen inte förstått eller har kunskap om sådant som normalisering - hur mannens bild av vad som skett blir normen, eller uppbrottsprocesser - hur svårt kvinnor har att bryta upp och istället ofta återvänder till mannen som slår henne.
– Om ledningen inte tycker att det här är viktigt, då blir det inte heller prioriterat. I registret låter det ju ibland som att det är mannens ord som polisen använt.
En chef som Erik Steen, länspolismästare i Uppsala, måste ha nog med egen kunskap om sin verksamhet för att kunna svara nej på frågan om det finns fler sådan här register, menar Gun Heimer.
När Erik Steen får frågan av UNT hänvisar han till Mats Kirestam under honom, men säger att han utgår från att det inte finns register av det här slaget i Uppsalapolisernas datorer.
– Vi har kollat att alla register har tillstånd. Datainspektion har också varit här, utan att hitta något allvarligt, säger han.
Men det finns brister. Det visade sig efter avslöjandet av ett romregister vid polisen i Skåne.
– Då beslöt jag om en genomgång där vi såg att vi inte alltid gallrade så fort som vi ska. Uppgifter låg kvar för länge.
Enligt Mats Kirestam diarieförs ärenden med kvinnor där risker och skyddsbehov utreds så att åtgärder och anteckningar från samtal blir sökbara.
– Jag har inte läst de här ärendena själv, men det skulle förvåna mig om enheten som gör det här skriver in irreleventa uppgifter eller omdömen också, säger han.