För två år sedan flyttade långtidssjukskrivna Tanja Bollström, för miljöns skull, med sina barn till ett torp i Skånela. I april fick hon veta att hyresvärden skulle sälja torpet i september och då ställde hon sig i bostadskön direkt. Hon kontaktade även socialen för att få hjälp.
- Jag har betalningsanmärkning och får inget förstahandskontrakt, säger hon.
Någon lägenhet blev det dock inte.
Trots upprepade kontakter med socialen hände ingenting.
- Jag har aldrig varit med om något liknande. Kommunens tjänstemän tycks tro att vi romer att dumma i huvudet och att man kan behandla oss hur som helst, säger Tanja Bollström.
Hon berättar om bokade möten som ansvariga tjänstemän inte dykt upp till, om nedvärderande kommentarer och om uppmaningar att flytta till en annan kommun.
Hon är även kritisk till att hennes ärende dragit ut på tiden.
- Det dröjde fem månader, till den 21 september, innan jag fick ett möte med dem. Jag har hela tiden fått höra att det är gott om tid, säger hon.
Den 30 september, en dag innan flyttlasset gick från Skånela, fick hon besked om en jourlägenhet. Men det var i själva verket ett rum i fyrarumslägenheten där det redan bodde en kvinna och hennes femtonåriga son.
- Jag ska betala 3 000-4 000 kronor i månaden för rummet. Hela lägenheten är möglig och det gick inte ens att stänga dörren till det sovrum där jag och mina barn skulle bo, säger hon.
Hur bor du nu?
- Vi har fått ett annat jourrum som jag av medicinska skäl har svårt att bo i. Jag och mina barn har bland annat bott hos min syster i Västerås, vilket har påverkat mina barns skolgång, säger Tanja Bollström.