– Jag tror att det var för att vi lämnade in en ansökan om att få stanna också för pojken som avgjorde det hela. Det kan ha gjort att verket fick upp ögonen för hans situation, inte bara mammans. Artiklarna i UNT var värdefulla. De sammanfattade situationen på ett enkelt sätt, säger hon.
Maria Oldberg är kritisk till Migrationsverket, men kan samtidigt förstå om de begår misstag.
– De är överlastade med ärenden och då kan det vara svårt att se att vissa personer har synnerliga skäl för att få stanna. Nu måste pojken och hans mamma få hjälp att bearbeta det de varit med om i lugn och ro. Han har inte velat prata om det tidigare, säger hon.
Teologen Bo Nylund, som jobbar för Ekumeniska fristadsgruppen i Uppsala säger att alla asylärenden är ”sega”.
– Man måste vara uthållig. Klarar man det så får man vara med om framgångar. Det här har varit en kamp för oss i flera år, säger han.
Att skicka tillbaka Sam och hans mamma till hemlandet hade varit ”förskräckligt”.
– Pojken har klarat skolan bra och lärt sig svenska språket. I hemlandet hade modern riskerat att förlora sonen och han hade fått bott hos en far han inte växt upp med. Han kom ju hit som spädbarn. Jag är mycket glad och lättad över beslutet, säger Bo Nylund.
Men det innebär inte att kampen för asylsökande är över. Bo Nylund och Ekumeniska fristadsgruppen har just nu ett 50-tal personer som de försöker hjälpa till en plats i Sverige.