Lettland är stegvis på väg åt rätt håll
var om möjligt ännu mer överraskande, artigt uttryckt.
Ibland har man haft anledning att klaga över svensk ignorans om Lettland och Baltikum. I dag är det bara att konstatera att det, i och för sig föga överraskande, också finns ignorans som går i motsatt riktning.
Annars var det förstås det lettiska parlamentsvalet - och i något mindre grad utklassningen av Island med 4-0 i EM-kvalet - som präglade veckohelgen i ett höstvackert Riga.
Valet bekräftade i huvudsak bilden av ökande politisk stabilitet i landet. Under den gångna mandatperioden blev Lettland medlem av både EU och Nato - och därmed kan det med fog hävdas att landets säkerhetspolitiska läge aldrig varit bättre.
Lägg till det att Lettland nu är i ett skede av snabb och dynamisk utveckling - tillväxtsiffrorna ligger nästan på kinesisk nivå. Dessa bägge omständigheter är de främsta förklaringarna till att det politiska livet i Lettland, om än alltjämt jämförelsevis kaotiskt, präglas av en växande grad av avspändhet och rationalitet.
Årets val var således det första i det återupprättade Lettland där det inte förekom något s k "stjärnparti", med mer eller mindre populistiskt program och fyllt av populära personer.
Det fanns bara de gamla partierna att välja på och utgången tolkas ganska allmänt som att den hittillsvarande politiken godkänts av väljarna. Bland de fyra främsta ingår tre i den hittillsvarande koalitionen.
Något i skymundan har det skett en intressant tyngdpunktsförskjutning på de nationalradikala flankerna inom både den lettiska och ryska väljarkåren. De extremare partierna försvagas, medan de i ordets ursprungliga mening moderata stärks.
Det mer "humanistiska och intelligenta", för att citera en politolog med påtagligt ryskklingande namn, av de ryska partierna fick 14 procent av rösterna, medan det hittills ledande med sina 6 procent blir minsta parti i den nya Saeiman (parlamentet).
Det traditionella lettiska, nationalistiska högerpartiet blev bara en hårsmån större än sin ryska pendang.
Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. I den lettiska politiken saknas verkligen inte frånstötande inslag. Bakom den officiella ledningen i regeringspartierna står penningstarka oligarker. Inför detta val såg de till att kringgå lagen om partifinansiering så att deras partier fick orättvist mycket pengar till propaganda.
Men trots allt finns det skäl att hävda att utvecklingen stegvis är på väg åt rätt håll. En stabil västerländsk politisk kultur går inte att bygga på bara 15 år.
Så jobbar vi med nyheter