Oro och frustration. Det präglade Linda Bohmans vardag veckorna innan det planerade kejsarsnittet i mitten av juni. I början av maj fick hon besked om att hon skulle föda på Akademiska sjukhuset i Uppsala, men mindre än en månad kvar till förlossning fick hon veta att hon flyttats till BB Sofia i Stockholm.
– Det kändes som att det var nya besked varje vecka, säger Linda Bohman där vi sitter i köket hemma i Björklinge.
Eftersom hon hört att sjukhuset i Stockholm inte kunde garantera att behålla henne om komplikationer skulle uppstå bad hon om att få föda i Gävle i stället. Akademiska sjukhuset sa ja, men det dröjde ytterligare ett par veckor och flera påringningar från Lindas sida, innan hon fick ett definitivt besked. Då var det två veckor kvar till beräknat förlossningsdatum.
– I och med att jag inte mådde jättebra själv och hade ont blev det ännu mer oro. Jag kände mig inte trygg, även om jag vet att det har fungerat bra för många andra, säger Linda Bohman.
Bristen på barnmorskor i landet har orsakat problem i flera håll av landet där lösningen i många fall varit att, liksom i Lindas fall, hänvisa patienterna till andra sjukhus.
Enligt TT ska landstinget i Uppsala, som saknar ett tjugotal barnmorskor efter att flera sagt upp sig i protest mot låga löner, haft det svårast att hantera krisen. Men när UNT frågar Birgitta Segeblad, överläkare vid kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset, ger hon en annan bild.
– Den period jag har varit i arbete har fungerat bra. Vi har lyckats bemanna upp för att vi har lojala medarbetare som har hjälpt till, säger hon.
– En annan stor anledning är att vi har varit på tårna sedan i våras då vi gjorde en mycket minutiös planering.
Sedan slutet av maj har 34 kvinnor hänvisats från förlossningsavdelningen till andra sjukhus, och totalt har 14 planerade kejsarsnitt fått göras på andra ställen på grund av att sjukhuset inte har full kapacitet.
Birgitta Segeblad menar att i vissa fall har de inte kunnat ha längre framförhållning än två veckor innan det kan lämnas besked om var de med planerat kejsarsnitt hamnar.
– I bland kommer det sent på grund att vi hamnat i en situation med för dåligt med personal eller att vi har haft operationer med högre prioritet. Jag har full respekt för att många kan känna sig oroade, men det är tyvärr så här med akutverksamheten.
Linda Bohman tycker ändå att sjukhusen kunde ha varit bättre på att informera om vad som gäller, inte bara var man ska föda utan även praktiska saker som hur boende och resor ska lösas.
– Jag förstår att situationen har varit kämpig för de som jobbar på Akademiska. Jag har själv bett om ursäkt till folk som jag tagit ut min frustration över, säger hon.
– Men som tredje part blir man väldigt frustrerad. Nu har jag redan ett barn, men jag kan bara tänka mig om hur det är att vara förstföderska med alla frågor man har.
Sonen Hjalmar, nu sex veckor gammal, smågrymtar där han ligger i famnen hos sin mamma. Lindas förlossning gick bra och hon tycker att allt flöt på problemfritt när hon väl fick reda på var hon skulle föda.
Linda ifrågasätter dock hur en sådan situation som barnmorskebristen kan uppstå på ett så stort sjukhus som Akademiska.
– Om sjukhusledningen kände till att barnmorskorna var upprörda över sina löner, varför gjorde man då inte något förebyggande? Så här i efterhand kan jag tänka på kostnaden att skicka i väg oss som skulle föda. Var det värt det?
I månadsskiftet augusti/september väntas läget vara bättre på förlossningsavdelningen på Akademiska sjukhuset, och de tros inte behöva skicka i väg patienter i samma utsträckning som i dag.