I hörnet av Linnéträdgården på Svartbäcksgatan mitt i Uppsala ligger den byggnad där Carl von Linné en gång bodde. 1937 invigde prins Eugen Linnémuseet i byggnaden, som då tidstroget återställts efter att ha varit bostadshus, under de sista åren till kompositören och dirigenten Hugo Alfvén.
Byggnaden är statligt byggnadsminne och ägs av Statens fatighetsverk, men museet drivs av föreningen Svenska Linnésällskapet som också äger föremålen och samlingarna efter Linné.
I många år har föreningens ekonomi varit hårt ansträngd, trots att åtgärder har satts in för att komma bort från minusresultat. UNT skrev flera artiklar 2012 om stor turbulens i föreningen med anledning av den ekonomiska situationen. Nu kan det vara dags igen. I ett brev till sina medlemmar inför årsmötet senare i maj argumenterar styrelsen för att museet bör överlåtas till Uppsala universitet, på samma sätt som universitetet driver Linnéträdgården sedan 1978. Museet kostar helt enkelt för mycket pengar och kraft för föreningen och det blir för lite resurser över för medlemsaktiviteter och satsningar på exempelvis utgivning av böcker eller instiftande av priser, skriver styrelsen.
– Vi behöver ha en dialog med våra medlemmar om det här, en öppen och ärlig diskussion om hur vi ska få ihop vår verksamhet och vilka prioriteringar vi ska göra, säger Carl Frängsmyr, vice ordförande i Linnésällskapets styrelse.
Enligt styrelsens brev är sällskapets ekonomiska situation i dag besvärande men under kontroll. Dock bedöms det inte finns några möjligheter till ökade intäkter, vilket styrelsen menar är nödvändigt. Men det är en lång väg att gå innan universitetet skulle kunna ta över, påpekar Carl Frängsmyr.
– Det kräver ändringar i sällskapets stadgar och mycket förhandlingar med universitetet först.
Har ni fått reaktioner från medlemmar?
– Nej, inte än. Men jag var med 2012 och vet att det fanns vitt skilda åsikter då. Och det finns det säkert nu med. Som vi ser det från styrelsen är det här den mest realistiska lösningen, om vi når en överenskommelse med universitetet. Men nu vill vi ha en diskusson i lugn och ro, säger han.
Utrymme för mer medlemsinriktade satsningar behövs för sällskapets framtid, menar Carl Frängsmyr. 600 medlemmar för ett par år sedan har blivit färre än 400 i dag.
– Basen för vår verksamhet blir bräckligare och bräckligare.