Liten risk för dagissmitta med resistenta bakterier
I övrigt friska barn som har resistenta pneumokockbakterier i svalget behöver inte stängas av från dagis. Barnen är inte särskilt smittsamma och de motståndskraftiga bakterierna brukar försvinna spontant inom några veckor.
Pneumokockbakterier är en vanlig orsak till övre luftvägsinfektioner och öroninflammationer. Ibland kan de också ge upphov till allvarligare infektioner som lunginflammation. Om bakterierna har nedsatt känslighet mot penicillin kan sådana infektioner bli betydligt svårare att behandla än normalt.
- Men pneumokockbakterier finns ofta i svalget även hos friska personer, i synnerhet småbarn. Det finns dock inga belägg för att spridningen av sådana bakterier minskar om friska barn stängs av från dagis, säger Brith Christenson, före detta smittskyddsläkare i Stockholms län och huvudansvarig för studien.
Undersökningen har gjorts mot bakgrund av en några år gammal rekommendation från bland annat Socialstyrelsen för att försöka hejda spridningen av motståndskraftiga pneumokockbakterier.
Ingen provlämning i Uppsala
Om resistenta pneumokocker påträffades hos ett sjukt barn skulle enligt rekommendationen alla andra barn från samma daghem lämna näs- och svalgprover. Om proverna visade sig innehålla samma sorts bakterier skulle också de barnen stanna hemma från dagis.
Till skillnad från i andra delar av landet tillämpades aldrig den modellen i Uppsala län eftersom ansvariga smittskyddsläkare aldrig trott på den. I stället har friska barn med resistenta pneumokocker i svalget fått fortsätta att vistas på dagis och sjuka barn har fått komma tillbaka så snart de varit fria från sjukdomssymptom.
Den nya studien omfattar 317 barn på 13 daghem i Uppsala län. De testades i samband med att ett enda barn på just deras daghem insjuknat i en övre luftvägsinfektion eller öroninflammation med resistenta pneumokocker.
Inga sjukdomssymptom
Vid sex av de 13 daghemmen upptäcktes på detta sätt resistenta pneumokocker hos ytterligare barn. Sammanlagt sju procent av barnen hade resistenta pneumokocker i näsan och svalget.
— Men inget av barnen med dessa pnemokocker hade några sjukdomssymptom. Det är för övrigt inte säkert att de påträffade pneumokockerna var orsaken till symptomen ens hos de sjuka barnen. Förmodligen har virus i flera fall orsakat deras sjukdom, säger Brith Christenson.
Risken för att friska men smittbärande barn ska sprida resistenta pneumokocker är alltså inte särskilt stor, och risken för att smittade barn ska bli sjuka är ännu mindre.
Försvann spontant
— Några särskilda åtgärder riktade mot friska barn med resistenta pneumokocker behövs därför inte, i synnerhet som förnyade prover visade att dessa bakterier inom några veckor försvunnit spontant hos de allra flesta barnen, säger Brith Christenson.
Barnen i studien testades i samband med sjukdomsfall där resistenta pneumokocker påträffats på daghemmen under åren 1996 till 2001. I början av denna period hade vart nionde testat barn resistenta pneumokocker i svalget. I slutet av perioden hade andelen testade barn med motståndskraftiga bakterier sjunkit till färre än vart 30:e.
— Det finns alltså inga som helst tecken på att "Uppsalamodellen" på längre sikt skulle ha bidragit till spridningen av resistenta pneumokocker i samhället, säger Brith Christenson.
Så jobbar vi med nyheter