Livlig flygverksamhet på Ärna
Än flygs det på gamla F16 i Uppsala, även om planen inte gör mycket väsen av sig. När bullret tystnade trodde många att Ärnafältet låg öde. Sanningen är att flygledarna har fullt upp med en ström av militärplan, civilplan och flygande poliser.
Här finns vidare den svenska grenen av det europeiska säkerhetssamarbetet Open Skies, redo för uppdrag inom ett par dygn. Ännu kortare insatstid har den tillfälligt stationerade räddningshelikoptern.
Var 40:e minut
Dessutom nyttjas Ärna av ambulansflyg och polis. Allt som allt startar eller landar ett flygplan var 40:e minut på dagtid. Ändå är det en spridd uppfattning att flyget försvunnit från Uppsala garnison.
Ett skäl är förstås att de bullrande Viggenplanen numera är sällsynta gäster på flygfältet. När dånet låg som en matta över staden kunde ingen glömma F16. Dagens SK 60-plan nynnar som symaskiner i jämförelse.
Modellflygare, dragracingförare, biltestfirmor och arrangörer av jordbruksmässor — alla hör de nu av sig till garnisonen, för att få komma in på det flygfält som de tror ligger öde. Inte ens på kommunalt håll råder alltid full insikt om sakernas tillstånd. Det fick flygledarna erfara när en hög mobilkran en dag parkerade vid E4, precis vid landningsbanans ände, för att ställa kommunens välkomsttavlor på plats. När det olämpliga i placeringen påpekades visade det sig att kommunalt ansvariga också levt i tron att allt flyg försvunnit.
Från flygledartornet är utsikten stilig en klar och solig morgon. Flygledare Niclas Haglund har blicken på dataskärmen och ger det sista klartecknet till en SK 60 nere på startbanan. När han ser ut genom fönstren stiger planet i en båge över fälten och försvinner söderut. En stund senare syns det på den digitala kartbilden intill som en svart prick, i höjd med Kalmar.
Omväxlande jobb
—Ett omväxlande jobb, säger Niclas Haglund. Trots att uppgifterna är tydligt reglerade så är inte en dag den andra lik. Vädret skiftar, olika slags kärror är i luften, omständigheterna varierar.
En omständighet som i år satt speciell prägel på Uppsala garnison är mottagandet av omkomna svenskar från tsunamikatastrofen. På flygplatsen arrangeras mottagningsceremoni, identifiering och överlämnande till anhöriga för begravning. När UNT besöker flygledartornet svänger en kortege med sex, sju begravningsbilar in på det avspärrade och insynsskyddade området snett nedanför tornet. Samma ceremoni har upprepats varje vecka sedan i februari.
—Det enda som blir rutin är de praktiska arrangemangen, att allt fungerar. Själva ceremonierna kan aldrig bli rutin. Den som deltar där utan att beröras bör nog fundera över hur det är fatt, säger informationschef major Mats Gyllander, medan de silverfärgade bilarna radar upp sig. Mottagandet av döda börjar gå mot sitt slut, nu kommer framför allt barn, som är bland de sista att identifieras i Thailand.
Civilt trafikflyg
Mest brännande fråga på Ärna flygplats är annars för ögonblicket planerna på trafikflyg i privat regi. Flygplatschefen och flygledarna döljer inte att de gärna ser fler plan ute på banorna. Olle Torbratt avser att inom kort ansöka hos Luftfartsverket om att få Ärna flygplats godkänd för civilt trafikflyg. Kapacitet finns för en rejäl ökning av trafiken, enligt flygplatschefen. I slutet av 90-talet, innan flottiljen lades ned, genomfördes 17 000 flygrörelser (start och landning) per år. I dag är siffran runt 3 000. Mats Gyllander pekar på Ronneby och Luleå som exempel på väl fungerande samarbeten mellan militärt och civilt flyg. Flygledare Johnny Wallin kallar det en genial idé att låta trafikplan och försvaret samsas:
Kanske om ett par år
—Reguljära trafikflyg har flest avgångar under morgontimmarna medan militären mest flyger dagtid och kväll.
Men ännu är Ärna en strikt militär flygplats i försvarets grundorganisation. Det senaste försvarsbeslutet ändrade inget på den punkten. Flygledarna i tornet lär få vänta åtminstone ett par år på att börja plocka ned flyg med turistande upplänningar på hemmaplan, om planerna alls blir verklighet.
Så jobbar vi med nyheter