Missnöjet i bondeleden på Upplandsslätten var inte nytt för Catharina Rudolphson, vice ordförande i LRF Mälardalen, även om hon själv aldrig haft med Akademiförvaltningen att göra.
– I många år har jag hört hur det här bubblat under ytan, säger hon.
Hos många lantbrukare som UNT talat med har det funnits ett starkt missnöje med LRF, som man anser har varit flata och ovilliga att sätta tryck på Akademiförvaltningen.
Men efter UNT:s artiklar i höstas, där en rad lantbrukare kallade Akademiförvaltningen för bland annat feodalherrar och storgodsägare, blev Catharina Rudolphson kontaktad och ombedd att se till att LRF agerade.
– UNT:s artiklar har ruskat om. Så många hörde av sig till oss i LRF-ledningen att jag kände att något måste vara riktigt fel, att det här inte bara kunde handla om enskilda missnöja bönder, säger hon.
Efter möten med ett par lantbrukare stämde LRF möte med högsta ledningen på Uppsala Akademiförvaltning, vd:n Kent Berg och styrelseordföranden Arne Forsell. Catharina Rudolphson beskriver mötet som ”väldigt konstruktivt”.
– Vi ska nu gå vidare med möten där lantbrukarna och Akademiförvaltningens högsta ledning träffas.
En lantbrukare som redan har haft ett sådant möte är Lars-Åke Karlsson i Balingsta. UNT har berättat om hur han blev offer i en infekterad markstrid, där den lokala opinionen satte stopp för Akademiförvaltningens expansionsplaner. När en markaffär gick om intet för Akademiförvaltningen avsåg man säga upp kontraktet med Lars-Åke Karlsson i stället. Lars-Åke Karlsson bestred och ärendet var på väg in till arrendenämnden. Men nu får han i stället nytt arrendekontrakt – i alla fall i två år.
– Det här känns ganska bra, två år är bättre än inget, säger Lars-Åke Karlsson.
Enligt honom förde han diskussionerna om sitt nya arrendeavtal främst med vd:n Kent Berg, inte som tidigare med jordförvaltningschefen Curt Malmenstedt. Mycket av lantbrukarnas kritik har handlat om just Curt Malmenstedts sätt att styra jordförvaltningen. Under hans 20 år som jordbrukschef har Akademiförvaltningen stöpt om sitt markinnehav genom köp av stora markarealer runt Uppsala. Syftet har varit att rationalisera genom att skapa större och mer bärkraftiga lantbruksenheter. Effekterna, som upprört många lantbrukare, har blivit att antalet arrendatorer minskats kraftigt, och att privata lantbrukare har svårt att konkurrera om marker i de områden där Akademiförvaltningen vill expandera.
Kent Berg säger att han inte är helt obekant med kritiken. Däremot var kraften i den okänd för honom.
– Jag hade inte förstått omfattningen så väl som jag kanske borde ha gjort.
Har ni varit för hårdföra som dominerande jordägare runt Uppsala?
– Nej, jag tycker inte det. Däremot behöver vi nog informera mer om vad vi håller på med. Där har det funnits en brist, och det ska vi åtgärda.
Precis som Catharina Rudolphson tycker Kent Berg att mötena mellan LRF och Akademiförvaltningen har varit konstruktiva. Ändå får kritiken som förts fram inga direkta konsekvenser för Akademiförvaltningen.
– Nej, vi tänker inte ändra på något i nuläget. Det här är en ekonomisk verksamhet och det finns alltid de som känner sig förfördelade när det handlar om affärer.
Att Kent Berg i höst fört diskussionerna med LRF och med enskilda lantbrukare ska inte tolkas som ett misstroende mot jordförvaltningens chef Curt Malmenstedt, menar Kent Berg.
– Jag har orubbat förtroende för honom.