Inifrån UNT:s lunchrum på andra våningen på Dragarbrunnsgatan hörs skratt och prat. Det är årets lucia Johanna Wilbrand och hennes tärnor som laddar upp med ost- och skinkmackor och, förstås, lussekatter. De har en hektisk dag med sju framträdanden i Uppsala framför sig.
– Det känns kul, men lite nervöst, sammanfattade några tärnor. Överallt omkring oss ligger lingonriskransar, vita skrudar, röda band och ljusmanschetter med diskret, textad körordning. Luciaföljet får veta att det är fem minuter kvar till uppsjungning, och nu blir det fart. Tjejerna springer med sminkväskor i händerna, några fixar till håret - och lucia sliter med sitt röda skärp.
– Det här är ett projekt, alltså, sa Johanna Wilbrand medan hon försökte få rosetten att sitta snyggt mitt fram på magen under överinseende av tärnan Klara Nursey.
Så är det dags för uppsjungning. Spänningen stiger, och snart står nästan alla uppställda framför kyrkomusiker Leif Hall, som med sitt melodica för tredje året anger tonen i Uppsalas luciafirande. Medan han väntar på de senfärdiga berättar han att han har en egen kör bestående av tidigare års tärnor som återvänt till honom och velat fortsätta att sjunga. Lucia är dock fortfarande inte på plats, så uppsjungningen börjar utan henne. Hon håller på att i sista minuten få håret fixat av tärnan Caroline Gideback, som arbetar skickligt och snabbt med plattången.
Efter uppsjungningen blir det luciasången, en sång de ska sjunga många, många gånger denna dag. Sedan tar luciaföljet alla sina väskor och ytterkläder och går ut till Klostergatan och den buss som ska frakta runt dem hela dagen. Den är laddad med nässpray, alvedon, treo och halstabletter - och massor av frukt, godis och vatten.
Vid ratten sitter Bengt Eriksson, veteran när det kommer till att köra lucior.
– Det är elfte gången. Dom ska tillbaka in och sjunga nu, säger han, och ler överseende medan tärnor och lucia lyfter in sitt pick och pack i bussen, och sedan åter ruschar in i en av Dragarbrunnsgallerians personalingångar. Stämningen är glad och förväntansfull.
– Nu ska vi ut på lusseäventyr, tjejer, ropar någon.
Alla väntar medan brandlarmen stängs av, och under tiden kommer en hantverkare in och hejdar sig bestört inför den vitklädda, upprymda skaran som håller på att bränna av sina ljus i vekarna. Han säger snabbt att han kan ta en annan ingång, men viftas glatt igenom tåget.
Så blir klockan 13, bakdörren i Galleria Dragarbrunn öppnas, och det är dags för det första av dagens många framträdanden. Folk avbryter sitt shoppande och bildar snart en halvcirkel kring lucia och hennes tärnor. Efter avslutat program, med alla de kända julsångerna, korsade hela följet huttrande Dragarbrunnsgatan över till Clarion Hotell, där lunch- och brunch-gästerna fick besök.