Proceduren verkade varken handla om att leverera positiva matupplevelser eller goda matvanor. Fokus låg på effektivitet och att flera hundra barn skulle inta föda på under två timmar. Därför var det inte ovanligt att lunchen inleddes redan klockan halv elva, vilket förekommer än i dag, trots att Livsmedelsverket rekommenderar att ingen skollunch börjar tidigare än elva.
Hur maten var näringsmässigt vet jag inte, men eftersom många av oss försökte undvika flera av rätterna känns det inte särskilt relevant. Om näringsrik mat ska ha någon funktion krävs det att den hamnar i elevernas magar – inte i slaskhinken. Det betyder inte att lagen om att skolmaten ska vara näringsriktig, som trädde i kraft i somras, är dålig. Den miljon barn som varje dag intar lunch i våra skolmatsalar ska naturligtvis ha bra mat och med det är det lite si och så, enligt en rapport som Karolinska Institutet publicerade i går. Maten innehåller i många fall för lite järn, fibrer och D-vitamin, så det finns all anledning att se över menyerna.
Men precis lika viktigt som att komponera nyttiga, variationsrika och aptitliga måltider är allt runt omkring. För huruvida elever äter handlar inte bara om vad som serveras. Det handlar även om att maten intas i en trevlig miljö, utan stress, och att lunchen är något positivt och inget nödvändigt ont. Skolor ska, åter enligt Livsmedelsverkets rekommendation, servera tre rätter om dagen, varav en vegetarisk. På så sätt är det större chans att alla hittar något som han eller hon tycker om och då ökar sannolikheten att elever äter av skolans lunch varje dag, i stället för att välja snacks och läsk.
Skolor som når dit har troligtvis gjort en god investering, för även om det inte finns några studier som visar på ett direkt samband mellan elever som äter en bra skollunch och höga betyg, vet alla vuxna att arbetsprestationen sjunker när vi är hungriga. Varför skulle det vara annorlunda för våra barn?