” Hej lilla Malwa! Nu ligger du hos oss på sjukhuset. Saker händer så fort. Din mamma hittade dig liggande i er pool. Hon gjorde allt för dig! ”
Så inleds den dagbok som sjuksköterskor på Akademiska sjukhuset skrivit. Den är tjock, handskriven och med bilder, långt ifrån vanliga journalanteckningar trots att den beskriver all behandling och vad som hände Malwa Johansson Bergqvist när hon räddades tillbaka till livet.
Det är en varm och solig eftermiddag för ett år sedan. Malwa, som snart ska fylla 2 år, och hennes storebror Liam, 4 år har badat i poolen och hoppar i lekborgen. Deras mamma, Hanna Johansson, förbereder middagen. Hon går mellan köket och grillplatsen och hör att hennes två barn blir osams. Sen blir det tyst. Hanna ser Liam leka för sig själv och tror att dottern har gått in till mormor några meter bort på samma gård. Men hon går inte direkt in dit utan tar en sväng runt tomten för att hämta sin mobil. Då ser hon att grinden till poolen står öppen. Den som familjen alltid är noga med att låsa.
I poolen ligger hennes dotter, Malwa. Hon flyter livlös på mage. Allt som syns är hennes rygg.
– Jag vet inte hur jag fick upp henne. Det var som om ett slags effektivitet tog överhand istället för känslor. Men bilden av henne orörlig i poolen kan jag se när som helst. För mitt inre ser jag exakt vilken tröja hon hade på sig den där dagen, säger hon.
Hanna sätter genast igång med hjärt- och lungräddning, som ridinstruktör har hon gått flera HLR-kurser. Dottern är blå om läpparna och lös i kroppen. Ingen puls känns. Hennes hjärta har stannat. Och ur hennes mun kommer fradga.
Malwas mormor, Katarina Johansson, larmar SOS som skickar ambulanshelikopter och instruerar om hjärt- och lungräddning. Det har en lugnande effekt på Katarina, men Hanna hör ingenting.
En granne hör uppståndelsen, medan Hanna blåser luft i sitt barn gör han hjärtkompressioner på Malwas bröstkorg.
– Jag märkte ingen skillnad på Malwas tillstånd. Men det gjorde han och hans hjälp gjorde mig lugnare, säger Hanna.
En annan granne vinkar ner helikoptern och Hanna hinner tänka: Hur ska jag kunna berätta för sin sambo att Malwa är död. Storebror Liam skriker att han vill inte att Malwa ska dö.
Läkaren kommer springandes från helikoptern. De var ute på ett annat uppdrag och blev omdirigerade precis när de skulle lyfta.
– Den omständigheten sparade in en massa tid och räddade Malwas liv. Helikoptern kom inom fem minuter. Men det kändes som en halvtimme, säger Hanna när Malwa kryper upp i hennes knä.
– Jag har ännu svårt att prata om det som hände då, säger Katarina Johansson, och tittar bort.
Vi sitter under taket på deras veranda på landet utanför Bälinge. I hagar betar hästar, på bordet står hembakat bröd och runtomkring sitter tre nöjda små barn och dricker saft. Idyllen är så påtaglig att det är svårt att föreställa sig att just här höll ett barn på att mista livet för ett år sedan.
Lever hon? frågar Hanna gång på gång men får inget svar. Piloten bär fram ett parasoll till läkaren som vill ha skugga när han börjar återupplivningen av Malwa. När ambulansen kommer och hon blir inlagd på båren, bryter Hanna ihop. Då vet hon att hennes dotter lever i just den stunden.
På akuten på Akademiska sjukhuset står personalen redo. Specialister är inringda. En sjuksköterska tar hand Hanna, och förklarar att hennes dotter ska kylas ner. Men om Malwa kommer att överleva får Hanna inget svar på. Ännu mindre om hon kommer att få några framtida men.
När Hannas sambo, Johan, kommer till akutrummet, får de uppleva ett oförglömligt ögonblick: Dotterns arm viftar upp.
– Då kände jag att hon kommer att klara sig, säger Hanna Johansson.
Malwa läggs i respirator för andningshjälp och kopplas till maskiner som övervakar hennes blodtryck, syresättning, hjärnaktivitet, kroppstemperatur och puls. Med blöta filtar och kylklampar under armarna ska hon kylas ner ordentligt.
Behandlingen sänker hennes temperatur till 32 grader och läget är länge kritiskt. Malwa sover men står under konstant övervakning.
– Vi fick rådet att storebror skulle vara med. Så han fick komma till sjukhuset. Vi blev fantastiskt bemötta hela tiden och personalen tog hand om hela familjen. Jag är glad att få betala skatt till ett så professionellt sjukhus, säger Hanna som hunnit gå igenom många mardrömscenarier om hur olyckan skulle kunna ha påverkat hennes dotter.
Efter en vecka på intensiven bedöms Malwa vara utom fara. Då har hennes kroppstemperatur ökats till den normala. Hon flyttas till en neurologavdelning och framstegen att kunna andas själv, äta, hitta balansen, gå, ha stabil ögonkontakt kommer successivt under veckan där.
– Första leendet gav hon storebror Liam. Han som blev hennes bästa medicin. Att se hur hon reagerade när Liam hälsade på var en stor lycka, säger Hanna.
I dag har Malwa varken minnen eller men av olyckan. Hon gillar att bada men avstår helst just den här dagen. När hon sticker ner handen under ytan konstaterar hon att vattnet är för kallt.