Ett tiotal skjutningar varav ett par med dödlig utgång – det är Uppsalas mörka facit för de senaste tolv månaderna. Onsdagskvällens dåd i Eriksberg där en man i 25-årsådern skottskadades är det senaste i raden.
Enligt Jale Poljarevius talar mycket för att den våldsamma händelsen följer ett numera välkänt mönster.
– Så vitt jag vet är det uteslutande män från gängmiljö som drabbats. Oftast är de unga. De äldsta är i 40–45-årsåldern.
Motivet handlar om gamla oförätter, exempelvis territoriella eller ekonomiska konflikter.
– Det kan röra affärsuppgörelser som fallit ut så att båda partier inte är nöjda, säger han och tillägger att Uppsala egentligen är för litet för alla de gäng som finns i stan. Det gör att det blir konflikter.
Finns det någon risk för att allmänheten kommer till skada när det skjuts utomhus?
– Ja, självklart. Avlossar man vapen på allmän plats finns alltid en risk för att oskyldiga kommer emellan eller skadas av rikoschetter, inte minst när det skjuts i mörker.
Varför är dessa skottlossningar så svåra att klara upp?
– För det första är det sällan som en skottskadad person vill medverka i utredningen. Vi har också haft svårt att snabbt få ut tekniker till brottsplatserna. De första 48 timmarna är oerhört viktiga om man ska lösa den här typen av brott. Tvingas vi vänta i ett dygn på att få tekniker på plats blir det väldigt svårt. Den tredje faktorn är att polisens resurser inte räcker till.
Skjuter man alltid för att döda?
– Nej, vi har allt från fall där gärningsmannen skjutit bredvid eller i marken för att skrämmas till rena avrättningar. Det beror helt på vilken agenda angriparen har.
Trots att många av det senaste årets gängrelaterade mord och mordförsök är ouppklarade betonar Jale Poljarevius att polisen också når resultat.
– Sedan september 2016 har vi frihetsberövat i runda slängar 150 gängmedlemmar. Av dessa har 40 dömts till totalt ungefär 60 års fängelse. Omkring 25 vapen har blivit bortplockade från olika gömmor.