"Man går inte gärna ut på kvällen"

Liljefors torg i Uppsala ligger öde. Den grekiska restaurangen är nedbränd, lägenheterna vid torget gapar tomma och på parkeringen står en sönderslagen bil. I Gränby har våldet blivit vardag.

Jhad och Srosht berättar hur det är att bo i Gränby.

Jhad och Srosht berättar hur det är att bo i Gränby.

Foto: Rolf Hamilton

Uppsala2004-11-05 00:00
Srosht och Jhad går i femman på Liljeforsskolan. De har kommit till torget för att titta på de förkolnade resterna av sin favoritrestaurang.
- Det var synd att den brann. Han som ägde den var snäll. En gång fick vi gratis pizza, säger Srosht och tittar ut över torget.
Förut spelade Srosht och Jhad fotboll här tillsammans med sina kompisar. De kunde hålla på till sent på kvällen. Det får de inte längre.
- Det har blivit farligt att vara ute när det är mörkt. Mamma och pappa säger att jag måste vara hemma före halv sex. Efter det kan allting hända, förklarar Jhad.
- Det brukar stå ett gäng här på torget. Det är läskigt. Ibland hör man hur det smäller. Då brukar jag springa hem, för det kan ju vara pistolskott, säger Srosht.

Ska välja skola
För Srosht och Jhad börjar skadegörelse och stölder i området bli en del av vardagen. På deras skola har några elever sprängt papperskorgar och krossat fönster. När de har gymnastik lämnar de aldrig något i omklädningsrummet. Då blir det stulet.
Om två år är det dags för Srosht och Jhad att välja högstadieskola. Men båda är överens om att de inte vill gå på Gränbyskolan.
- Det händer för mycket grejer där. De har haft två bränder i matsalen. Jag vet inte varför de gör så, kanske tycker de att det är roligt, säger Srosht.
- Det är inget bra att bo här i Gränby. Helst vill jag flytta någonstans där folk inte blir mördade och så, tillägger Jhad.

Har blivit värre
Erik Källgren, 74 år och före detta fastighetsskötare, har bott i Gränby sedan 1971. Han tycker inte om utvecklingen i sin stadsdel.
- Det har blivit värre på sista tiden. Förut var jag ute och gick med stavarna till sex på kvällen. Det gör jag inte längre. Nu för tiden får man passa sig, säger han.
Från sitt köksfönster på Dimgatan kunde Erik Källgren se hur restaurang Medelhavet fattade eld och brann ner. I dag känner han sig uppgiven.
- Det är så onödigt. Jag bodde här i Gränby när torget var nybyggt. Det var så fint på den tiden. Nu finns det inte mycket kvar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om