Hur reagerade du när du först fick höra om Skånepolisens register?
– Jag tyckte det var fruktansvärt och tragiskt. Man blir förvånad när det kommer fram sådana här saker, men när man har granskat polisen ett tag vet man att det finns fel. Det är en så stor organisation.
Nämnden som du sitter i ska granska polisen. Bore inte ni ha upptäckt registret?
– När SIN fick tillsynsansvar för hur polisen hanterar personuppgifter i mars 2012 frågade vi alla polismyndigheter om de hade register med känsliga personuppgifter. Polismyndigheten i Skåne sa att de hade det, men sa ingenting om det nu aktuella registret. Några uppgifter om register över romer fanns inte. Jag tycker att polisen antingen då eller senare borde ha sett över det aktuella registret.
Räcker det med att bara fråga om eventuella register?
– Allt bygger på förtroende. Man förutsätter att polisen vill följa lagen eftersom de arbetar för att upprätthålla lagen. Vi i nämnden försöker se var det kan finnas behov av att utföra kontroller. Man hittar alltid fel om man gräver djupt. Men förhoppningen är att det ska vara en enstaka person som gjort ett litet fel och att det inte är ett systematiskt fel, som jag tycker att det här registret i Skåne är ett tecken på.
Ni kritiserade registret i Skåne. Varför?
– Registret är för brett, omfattar för många och ingen vet längre vad syftet med registret är. Man registrerar personer utan att veta varför. Skälet från början var att kartlägga en släktfejd i Staffanstorp, men sedan har man registrerat folk från andra delar av Sverige som inte har någon koppling till den ursprungliga släkten. Jag tycker att vårt uttalande om att det bara verkar vara ett ”bra att ha”-register sammanfattar det hela.
Men om det är ett "bra att ha"-register. Kan det då inte vara just bra att ha?
– Det kan mycket väl vara bra att ha för polisen men det betyder inte att de får ha det.
Vad är direkt olagligt med registret?
– Registret är gemensamt och tillgängligt för många inom polisen och då måste man tala om vilka som inte är misstänkta för brott. Men det framgår inte.
Enligt er satte registreringen integritetsskyddet ur spel. Varför ska man bry sig om det?
– Integritetsskyddet syfte är att skydda mig och mina uppgifter. Staten har inte rätt att hantera dem hur staten vill. Om samhället ska registrera personliga uppgifter om mig eller dig så ska det banne mig vara noggrant reglerat och på ett tydligt sätt. Alternativet är att man säger att man inte får registrera något alls.
Men polisen är ju en brottsförebyggande myndighet. Kan det inte finnas fog för att de ska få registrera sådana uppgifter?
– Absolut. Just därför har de tillstånd att registrera väldigt mycket känsliga personuppgifter, beroende på hur allvarlig brottsmisstanken är. Men om man är stark måste man vara snäll. Har man fått extra mycket makt måste man vara extra försiktig annars tappar allmänheten förtroendet för den som har den här makten.
Vad händer nu?
– Vår granskning är inte avslutad. Hittills har vi bara granskat på en systematisk nivå. Till nämnden kan också enskilda medborgare vända sig om de vill att vi ska granska om en myndighet på ett olagligt eller felaktigt sätt har registrerat personuppgifter. Då gör vi en granskning på individnivå och om vi anser att det finns felaktigheter skickar vi beslutet till justitiekanslern som får avgöra om skadestånd ska betalas ut.
Tror du att det kan finnas fler liknande register?
– Jag vet inte. Jag hoppas förstås inte det men man kan inte utesluta det.
Skulle det förvåna dig om det fanns fler?
– Nej.