Många sommarjobbar på akuten
Tack vare Uppsalas sommarjobbare kan samhällets viktiga verksamheter rulla på som vanligt även under semestertider. Tur är väl det för varken olyckor, bakterier eller sjukdomar är kända för att ta ledigt bara för att det plötsligt är sommar.
Manhal Hammou, Daniel Pallas, Olivia Kiwanuka och Katarina Forsberg.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
En fläkt brusar i bakgrunden och doften av handsprit och gummi sveper in från korridoren.
Daniel Pallas sommarjobbar som undersköterska och ska just ta ett blodprov på en man i 50-årsåldern som ligger på en brits i ett av akutrummen på Akademiska sjukhuset.
Att ta blodprov har blivit Daniel Pallas vardag denna sommar. Akademiska sjukhuset är en av stadens största arbetsgivare och ett par hundra vikarier varje sommar. Daniel Pallas är en av de runt 30 vikarierna som har fått jobb på akuten. Några exakta siffror över hur många sommarjobbare som finns på hela sjukhuset har inte gått att få tag på, men enligt uppskattningar har de sju divisionerna ett 30-tal sommarjobbare vardera.
Många som sett tv-serien Sjukhuset får säkert en klar bild framför sig om hur en dag på akuten kan se ut. Ambulansutryckningarna och svåra operationer staplas på varandra i ett crescendo av spänning. Men en vanlig onsdagsförmiddag mitt i sommaren är dramatiken inte lika rafflande som på tv. Det finns ett stillsamt vardagslunk även på akutmottagningen.
Tillsammans med fyra semestervikarier går jag in i ett rymligt lunchrum med stora fönster som vetter som sjukhusets innergård. Bakom oss stängs en kraftig dörr och med den försvinner allt tjutande från sjukhuslarmen i akutrummet. Inne i lunchrummet kan personalen dra sig undan i lugn och ro om stressen skulle bli för påfrestande.
- Verkligheten är mer avdramatiserad än tv-serien. De flesta sjukdomsfall är inte så allvarliga, förklarar Katarina Forsberg och får instämmande nickar från sina vikariekollegor Olivia Kiwanuka, Daniel Pallas och Manhal Hammou.
Stämningen på akutmottagningen är lugn denna onsdag förmiddag och det finns gott om tid för samtal. Patientflödet räknas fortfarande vara lågt. Inte förrän framåt dagen brukar fler börja droppa in.
- Vi kallar det elvabussen. Vid elvatiden har folk hunnit vakna och känt efter hur de mår och då får vi mer att göra här, säger Olivia Kiwanuka som också vikarierar som undersköterska.
Olivia Kiwanuka har läst fyra terminer på läkarutbildningen och är nöjd med sitt sommarjobb. Hon tror att en sommar på akuten ger bra erfarenheter inför framtiden.
- Akuten är en jätterolig arbetsplats. På andra avdelningar får man mest hämta mat och bädda sängar. Men här får vi ta blodprov och sätta in katetrar. Man ser mer och man får göra mer, sammanfattar hon men tillägger att hennes syn på akutläkare har förändrats sedan hon började här.
- Innan trodde jag att akutläkare var drömyrket. Men inte längre. Det är så mycket här som bara handlar om att sortera upp patienterna, jag vill gå in och jobba mer handgripligt med patienter, fortsätter hon.
I två veckor fick vikarierna gå bredvid sina kolleger innan de började ansvara för egna pass. Inskolningen gjorde de på medicin och kirurgavdelningen, men skulle det behövas hjälp på ortopedin och andra avdelningar rycker de givetvis in ändå.
- De flesta är vana vid att ta emot vikarier. Även om man inte kan allt från början så lär man sig snabbt. Man kan alltid vara med och serva, säger Olivia Kiwanuka.
Arbetet har sammanfört vikarierna som nu mera känner varanda väl. Gemenskapen lyser igenom när de pratar och skrattar instämmande till varandras upplevelser.
- Det är lätt att söka sig till de andra sommarvikarierna. Vi har mycket gemensamt som till exempel att vi pluggar och är i samma ålder, säger Katarina Forsberg.
Den samhörighet som bara sjukvårdspersonalen kan känna med varandra är nog av en egen art. För det är bara om man jobbat inom vården som man kan ha en "trängande lust av att sticka hål på främmande människors blodkärl som svullnat i värmen", som en bekant läkarstudent häromdagen sa.
Men sommarvikariatet på akuten har inneburit mycket mer än bara blodprov, katetrar och socialt umgänge med kollegerna. Den kanske mest utmanande uppgiften för de nyanställda är mötet med människor som har det svårt. En av undersköterskornas uppgifter är just att ge stöd åt anhöriga till svårt sjuka patienter.
- Det blir sorgligt ibland och då får man sig en tankeställare. Det händer att jag relaterar till mig själv och fundera på hur jag skulle reagera om någon närstående till mig råkade ut för något liknande, säger Katarina Forsberg.
Olivia Kiwanuka känner att hon reagerar annorlunda nu än vad hon gjorde i början av sommaren.
- Jag är mer nervös nu än tidigare. Jag har sett hur till synes helt friska personer har klivit in för att två timmar senare falla ihop av ett hjärtstillestånd, berättar hon och spänner blicken i väggen.
- Vissa fall är svåra att släppa. Speciellt om det händer något i ens egen ålder, fortsätter hon.
Men samtidigt har hon nu vant sig vid att människor blir sjuka och mår dåligt och att det inte går att ta med alla problem hem efter arbetspasset.
Klockan är nu halv elva och det är dags för Olivia Kiwanuka och Katarina Forsberg att göra en runda. En gång i timmen ska undersköterskorna kontrollera att alla inlagda patienterna är okej.
Liksom vikarierna på akuten verkar de flesta sommarjobbarna på sjukhuset vara studenter och nöjda med att få möjligheten att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken. Men som min bekant sa, som också jobbar på sjukhuset, blir det lite märkligt när sommarvikarierna är så tacksamma över att få chansen att jobba: "Vi behövs ju för kattsingen, sjukhuset skulle inte klara sig utan oss!".
Så jobbar vi med nyheter