Mångsidig fotograf dokumenterade Uppsala

- Boken berättar om ett märkligt livsöde, om en man med starka konstnärliga ambitioner. Men den handlar lika mycket om staden som fanns då, och som till stora delar försvunnit ett halvsekel senare, säger Lars Lambert.

Gunnar Sundgren tog tiotusentals bilder: ateljéporträtt, stadsbilder, dokumentationsprojekt och beställningsjobb. Hans kvarlämnade material är enligt Lars Lambert en stor bildskatt.
- Eftersom han arbetade lokalt gjorde han en värdefull dokumentation av tidens gång på den plats där han verkade.
Gunnar Sundgrens ateljé och bostad låg i numera rivna Thulehuset på Drottninggatan. I skyltfönstren på gatan visade han sina senaste bilder, ofta försedda med egna, provokativa kommentarer.

Hit kom dåtidens Uppsalakändisar för att låta sig fotograferas. Det var ärkebiskopar, landshövdingar, professorer, konstnärer och författare, bland dem Hugo Alfvén och Östen Undén, Bror Hjorth och Gösta Knutsson, H S Nyberg och Erik Ask-Upmark, Axel Hägerström och Ingemar Hedenius, Sara Lidman och Rune Lindström.

Sundgren fotograferade även blivande kändisar som konfirmanden Gunilla Lindberg och studenten Anders Wall.
- Han ville ha statuskunder och drog sig inte för att själv kontakta notabiliteter. Och han var en duktig porträttfotograf: titta på bilden av professor Friedrichsen i sin prästkrage. Den visar vilken blick Sundgren hade, liksom förmågan att invänta rätt ögonblick.

Tillfälligheter gjorde att Gunnar Sundgren blev fotograf och öppnade ateljé i stan 1928 efter att ha gift sig med en dotter till landshövding. Han var sjuklig som tonåring och tog aldrig studentexamen. I en stad som vimlade av akademiker fann han detta frustrerande, och drevs hela livet av revanschlusta.
Gunnar Sundgren var en klassresenär av fattigt ursprung från landsbygden. Han var varken bondpojke eller arbetarpojke utan ett tjänstemannabarn; fadern var stationsmästare i Rörberg mellan Sala-Gävle.

- I en intervju vittnar Sundgren om en tidig känsla av utanförskap som skulle följa honom genom livet.
Han hade konstnärliga ambitioner och skilde snart ut sig från stans övriga fotografer. Men Lars Lambert ser honom inte som nyskapande utan snarare bakåtblickande.
- Han föredrog klassiska miljöer utan människor, och var därför ute tidigt om morgnarna och tog bilder. Han ville ha stan för sig själv.

Gunnar Sundgren startade Upplands konstförening 1933, och deltog i studentteatern och Studentfilmstudion. Han värvades av Carl Cederblad till Föreläsningsföreningen och Arbetarinstitutet, och slutade som legendarisk föredragshållare, debattör och föreläsare i den enda dåtida radiokanalen.
- På 50-talet drog han fulla hus i Stadsteatern i nybyggda Folkets hus. Han var en profil i stan som hade åsikter om det mesta.

Men enligt Lars Lambert är Gunnar Sundgrens stora insats dokumentationen av staden och människorna under tre decennier.
- Som Uppsalafotograf är han oöverträffad. Ingen har fångat stadens atmosfär och platsens ande som han. Och personporträtten väger tungt, de bästa i kraft av kvalitet, de andra i kraft av dokumentation.

Mångsidig fotograf dokumenterade Uppsala

Gunnar Sundgren tog tiotusentals bilder: ateljéporträtt, stadsbilder och beställningsjobb. Hans material är enligt Lars Lambert en bildskatt.