Bandet Mares bildades 2014 och består av pianisten Michael Dahnberg, trummisen Olof Wärend Rylander, basisten Fredrik Nilsson, gitarristen Albin Egrelius Fredlund och sångaren Fredrik Danfors.
Mares bildades under valvakan 2014, när de gick i tvåan på Rosendalsgymnasiet. Medan alla andra satt i matsalen för att följa vakan smet sångaren Fredrik Danfors, pianisten Michael Dahnberg, basisten Fredrik Nilsson, gitarristen Albin Egrelius Fredlund och trummisen Olof Wärend Rylander iväg till musiksalen. Där började de skriva på sin första låt.
Samma låt spelade de sedan på skolans julavslutning. Sedan var de med i Musik direkt, en musiktävling för ungdomar, där de vann publikens pris.
– Jag kommer ihåg ett tillfälle när jag kände att bandet faktiskt kunde bli någonting. Jag och Olof jobbade med att serverade på slottet på valborg 2015. Då hade vi en app där man kunde se hur många som lyssnade på vår musik i realtid, den dagen fick vi 17 000 extra streams, säger Michael och fortsätter:
– Vi var helt i extas, eller ... Ja, vi var nog mer i förvåning.
UNT träffar Mares bland kaktusar och agaveplantor inne i Botaniska trädgården. Nyligen gick de ut med att de kommer släppa ett nytt album. De åker även på turné där ska spela upp sina nya låtar. Redan 10 november släppte de singeln Misstag i Moskva.
– Vi har skrivit på låten i tre år. Vi har ju inte suttit varje dag, men den blev aldrig riktigt klar. Det började med att killarna hade skrivit på en låt som vi försökte sälja, men det fick vi inte för skivbolaget, säger Michael.
Alla skrattar.
– Redan när melodin var klar så hade jag skrivit det som är refrängen nu. Men sen så blev det ingen mer text på ett tag eftersom jag är så långsam på att skriva, till allas stora förtret. Men till slut blev den klar, och nu är det en av mina favoritlåtar, säger han.
Låttexten har en personlig koppling för Michael då den är skriven till hans fästmö. Samtidigt har den en koppling till hans hemstad som han inte har varit i på nio år.
– Jag vill inte förklara varför ifall Putin läser UNT, säger han skämtsamt och fortsätter:
– Jag och min fästmö har alltid pratat om att besöka Moskva ihop, men det har inte blivit av. Låten är både en kärleksförklaring till en hemstad och min fästmö, men även en kärleksförklaring till litteraturen.
Låtnamnet är nämligen även titeln på en lång novell skriven av den kända författaren Simone De Beauvoir.
– Det var en bok som vi läste tidigt i vårt förhållande för att imponera på varandra. Vi har ett gemensamt intresse för litteraturvetenskap.
Precis som bandets tidigare låtar så kommer detta bli ett popalbum helt på svenska. Att sjunga på engelska är ingenting som lockar i framtiden heller.
– Vi är bättre på svenska. Det är vårt arbetsspråk och mitt instrument. Det är lättare att säga det man vill. Det handlar om språkkontroll. Och svensk musik på svenska nog den överlägset största genren i Sverige. Mottagaren känner mer när texten är på ett språk som de kan, säger Michael.
Bandmedlemmarna har varit vänner sedan de var små. De tror att vänskapen håller bandet samman.
Det är framför allt Michael och Fredrik N som står för bandets låttexter medan Fredrik D, Albin och Olof gör musiken.
– Vi har under en längre period varit sugna på att skapa något mer organiskt där vi sitter i ett rum tillsammans och gör musiken. Vi vill fånga känslan i rummet. Live-känslan har varit viktig för oss när vi har gjort den här låten, säger Olof.
Nu när restriktionerna har lättats efter pandemin är bandet förväntansfulla inför att få åka runt i Sverige och spela sin musik igen.
– Det är roligt att komma tillbaka. Band ska ju spela och det har vi inte kunnat göra under pandemin, säger Michael.
– Det bästa med att göra musik är ju att få spela upp den live. Så det har såklart varit tråkigt att inte kunnat göra det. Det ska bli underbart att släppa ett album med nya låtar som vi sedan kan spela inför folk, säger Fredrik N.
När pandemin drabbade världen blev det samtidigt en välbehövlig paus för bandet.
Nyligen gick Mares ut med att de kommer släppa ett nytt album. Det förväntas komma ut våren 2022.
– Det har nog varit ganska bra för oss eftersom vi är ganska långsamma på att göra musik, Fredrik N.
– Det har även gett oss chansen att överväga vilka vi är och vad vi vill göra, säger Michael.
– Vi är ju väldigt olika vid sidan av musiken också. Pandemin tillät oss att fokusera på livet utanför bandet och de olika intressen som vi har, säger Fredrik N.
Samtliga bandmedlemmar studerar just nu heltid vid Uppsala universitet. Allt från olika ingenjörsutbildningar och systemvetenskap till litteratur- och konstvetenskap. Att plugga vid sidan av bandlivet kan dock vara stressigt. De har därför en överenskommelse att de respekterar varandras tentaperioder.
– Bandet är ju definitivt vår prioritet. Det här är vårt yrke. Punkt. Sedan har vi akademiska ambitioner vid sidan av, säger Michael.
Varför blev ni så populära?
– Vi har haft jättetur. Det finns så många som är duktiga. Man måste få folk att börja lyssna på en. Det är det som är det svåra. När folk väl har lyssnat så lyssnar de mer när man släpper nytt, säger Fredrik N.
– Vi är också skitbra på musik, så det är ju en del av det, säger Michael.
Sju år senare håller bandet fortfarande ihop och de menar att vänskapen är det hemliga receptet. De har känt varandra nästan hela livet, och Fredrik N och Michael har varit bästa vänner sedan de var sex år gamla.
– Vi är vänner i grunden. Och vi tar pauser från varandra där vi bara ses som vänner. Sedan har vi perioder där vi fokuserar mer på plugg, säger Fredrik N.
"Vi tjafsar bara om professionella saker, och vår vänskap är inte i första hand professionell", säger Albin Egrelius Fredlund.
– Vi tjafsar bara om professionella saker, och vår vänskap är inte i första hand professionell, säger Albin.
Bandet är en stor anledning till att de alla valt att stanna i Uppsala efter att de tog studenten.
– Musiken är självklart en stor del i det. Sedan tycker vi alla om Uppsala, vi har våra vänner här och utbildningarna vi vill plugga är här, säger Michael Dahnberg.
Intervjutiden lider mot sitt slut och en av bandmedlemmarna ska vidare till ett seminarium på universitetet. Men vi hinner med att fråga vad deras mål med musiken är. De tittar på varandra, ingen vet riktigt vad de ska svara.
– Finns det någon som har en plan här? frågar Albin.
– Vi ska bli klara med plattan. Sen lära oss spela plattan, säger Olof.
– Planen är att skriva bra musik och att spela live, sedan tar vi det därifrån, säger Fredrik N.
– Vi vill såklart att så många som möjligt ska lyssna på vår musik och tycka att det är bra. Jag köper inte "skit i vad andra tycker"-attityden. Det är ju tråkigt när folk säger elaka saker, säger Michael.
Har ni fått mycket hat?
– Nä, nästan bara kärlek, svarar Michael och ler.
