Det visar forskare vid Uppsala universitet och Silesia universitet i Polen i en studie som publiceras i vetenskapstidskriften Scientific Reports.
– Vi är faktiskt först att visa att livet på havsbotten även på högre breddgrader genomgick samma massutdöende och återhämtning som setts i övriga delar av jorden, säger forskaren Benjamin Kear, kurator vid Evolutionsmuseet i Uppsala.
Han leder ett fältprojekt som med ekonomiskt stöd av Svenska polarforskningssekretariatet under drygt två månader har samlat fossil på östra Grönland. När jordens hittills värsta massutdöende inträffade för drygt 252 miljoner år sedan låg detta område vid ett tempererat hav som som sträckte sig mot Nordpolen.
Där, liksom i andra delar av världen, drabbade massutdöendet mer än 90 procent av alla marina arter som har påträffats som fossil i äldre geologiska lager.
– Det rörde sig om en total ekologisk kollaps, som på kort tid tömde haven på nästan allt liv. På havsbotten fanns i stort sett bara en sorts rörmaskar, microconchider, som satt fast på musselskal och alger, säger Benjamin Kear.
Från andra delar av världen är visat att sådana rörmaskar verkar att ha spelat en nyckelroll när nya ekosystem började byggas upp och livet återvända efter den globala katastrofen.
– Däremot har ingen före oss påträffat fossil av förhistoriska microconchider på högre breddgrader. Vi hittade också fossil av flera tidiga okända arter av microconchider som erövrade brackvattenlaguner när havet drog sig tillbaka, säger Benjamin Kear.
Massutdöendet för 252 miljoner år sedan var nära att utplåna allt liv på jorden, men det skapade också nya möjligheter och evolutionära anpassningar för de djur och växter som överlevde.
Direkt efter katastrofen var haven nästan öde. Inom loppet av ungefär en miljon år var de åter fyllda av liv.
– Under denna ur evolutionär synpunkt korta tid måste michroconciderna ha spelat en så viktig roll att det finns skäl att kalla denna period för ett maskarnas tidevarv, säger Benjamin Kear.
Uppsatsen i Scientific Report är den första i en serie av publikationer från forskargruppens arbete på östra Grönland. Benjamin Kear utlovar rapporter om ytterligare flera spektakulära fossila fynd, både från tiden före och efter massutdöendet.
– Östra Grönland är den enda landmassa där vi kan hitta bergarter med fossil som täcker in de geologiska tidsramar under vilka ryggradsdjur först lämnade vattnet för ett liv på land för 360 miljoner år sedan och senare återanpassade sig för vatten igen för 252 miljoner år sedan. Nya typer av benfiskar och de första marina reptilerna befolkade haven efter katastrofen. På land uppstod de avlägsna gemensamma förfäderna till krokodiler, fåglar och dinosaurier, säger Benjamin Kear.
Kan en liknande katastrof som den för 252 miljoner år sedan inträffa igen och vilka djurarter har i så fall störst chans att överleva och bygga upp en ny värld?
– Utdöende är en naturlig del av livscykeln på jorden. Dinosauriernas försvinnande är det klassiska exemplet på detta. Om det kan hända igen? Nästan säkert, när det händer är bara en fråga om geologisk tid, säger Benjamin Kear.