"LĂ€karen sa att det var ett under att jag levde"

Hemma hos Matilda Nakev Àr köket fyllt med bullar, rÄn och festis. Godsaker som under mÄnga Är var förbjudet och ledde till Ängest och mardrömmar. Som friskförklarad frÄn anorexia njuter hon numera gÀrna av nÄgot sött till kaffet.

Matilda berÀttar att det var nÀr hon blev intresserad av en kille som hon började banta, vilket ledde till att hon fick lÀggas in pÄ sjukhus. "LÀkaren trodde att jag skulle dö."

Matilda berÀttar att det var nÀr hon blev intresserad av en kille som hon började banta, vilket ledde till att hon fick lÀggas in pÄ sjukhus. "LÀkaren trodde att jag skulle dö."

Foto: Angie Gray

Uppsala2021-10-23 20:00

VĂ„ren 2012 sitter lĂ€karen Ingemar och ber Matilda Nakev att ta en tugga. Han har precis bestĂ€llt in ett mellanmĂ„l till henne. Plötsligt förstĂ„r Matilda att hon inte har nĂ„got val – att hon mĂ„ste Ă€ta – men det gĂ„r inte. Hon spottar ut tuggan och bryter ut i grĂ„t. 16 Ă„r gammal blir hon inlagd pĂ„ Ätstörningsenheten för anorexia.

– LĂ€karen sa till mig att det var ett under att jag levde, att jag borde ha legat död nĂ„gonstans pĂ„ en gata. 

Vi befinner oss hemma hos Matilda Nakev för att göra intervjun. Hon Àr hemma pÄ mammaledighet och den lilla smÄbarnsfamiljen har precis flyttat ut till det nybyggda radhuset i Fullerö. Samtidigt som hon tinar kanelbullar i mikron brygger hon kaffe, ger festis till dottern Alma och samtalar med oss. NÀr Matilda sedan sÀtter sig ner vid oss tar Àven hon en bulle frÄn fatet.

– Jag brukade ha mardrömmar om att folk tvĂ„ngsmatade mig med fikabröd eller munkar. I dag hade det varit en ganska trevlig dröm, men dĂ„ var det inte sĂ„ kul. 

NÀr Matilda Nakev var 16 Är blev hon sjuk i anorexia. Idag Àr hon helt frisk: "Jag kan Àta vad jag vill idag."
NÀr Matilda Nakev var 16 Är blev hon sjuk i anorexia. Idag Àr hon helt frisk: "Jag kan Àta vad jag vill idag."

För sju Är sedan trÀffade UNT Matilda nÀr hon kÀmpade med sin Àtstörningsbehandling. Det skulle dÄ dröja ytterliggare tvÄ Är innan hon blev frisk.

– Som jag berĂ€ttade för er dĂ„ sĂ„ blev jag sjuk under mitt första Ă„r pĂ„ gymnasiet. Jag blev intresserad av en kille och nĂ€r han bröt kontakten med mig kopplade jag det till att det var för att jag för mullig för honom.

Matilda började med att byta ut maten till "nyttigare" alternativ, frÄn vitt till grovt bröd. Hon började gÄ extrapass pÄ gymmet och stiga upp innan skolan för att trÀna. DÀrefter eskalerade det snabbt. I slutet av maj 2012 blev hon inlagd första gÄngen. För att fÄ i sig nÀring blev hon sondmatad, vilket hon hatade. NÀr hon sedan fick komma hem fick hon ÀttrÀna, med hjÀlp av ett matschema.

– Vartenda litet gram var angivet, som smöret jag skulle bre pĂ„ mackan. Och jag fick nĂ€ringsdrycker för att gĂ„ upp i vikt och de var sĂ„ Ă€ckliga. Jag brukade vĂ€rma chokladsmaken för att det skulle bli som varm choklad.

Matilda upplevde att vÄrden inte behandlade orsakerna till hennes anorexia, utan bara symptomen. "Jag har inte haft sÄ bra sjÀlvförtroende", berÀttar hon.
Matilda upplevde att vÄrden inte behandlade orsakerna till hennes anorexia, utan bara symptomen. "Jag har inte haft sÄ bra sjÀlvförtroende", berÀttar hon.

NĂ€r Matilda Nakev kom tillbaka andra Ă„ret pĂ„ gymnasiet trodde omgivningen att hon var frisk. Men sĂ„ var inte fallet, vĂ€gen till att mĂ„ bra igen skulle kantas av flera Ă„terfall och Ă€ven en inlĂ€ggning till. För orsakerna till att hon blev sjuk undersöktes inte. 

– Jag har inte haft sĂ„ bra sjĂ€lvförtroende och alltid haft hög prestationsĂ„ngest under min uppvĂ€xt. Men nĂ€r jag trĂ€ffade behandlarna frĂ„n BUP stĂ€mde de mest av min vikt och hur det gick med maten hemma.

Under intervjun redogör Matilda för hur hon alltid kunde falla tillbaka pÄ att kontrollera maten. Det blev hennes sÀtt att lindra Ängest över prov eller jobbiga perioder i skolan.

– Den mesta av maten var förbjuden. GrĂ€dde och fikabröd var helt uteslutet. Även om jag emellanĂ„t följde matschemat Ă„t jag inte en smula mer Ă€n det.

Det var lÀttare att kontrollera maten Àn de jobbiga kÀnslorna.
Det var lÀttare att kontrollera maten Àn de jobbiga kÀnslorna.

Den andra smĂ€llen kom efter att Matilda fyllde arton, nĂ€r kontakten med BUP avslutades utan att hon fick en annan vĂ„rdkontakt. Hon blev sakta sĂ€mre men det var lĂ„nga köer till vĂ„rden. I slutet av Ă„ret fick hon en plats pĂ„ Ätstörningsenheten för vuxna, men hann bara gĂ„ nĂ„gra gĂ„nger innan julledigheten. 

– Man slutar inte vara sjuk under julen och det Ă€r nĂ€stan vĂ€rre under den. För det Ă€r sĂ„ pĂ„tvingat att man ska Ă€ta saker som adventsfika, glöggmys och julmat. Och dĂ„ hade inte Ätstörningsenheten öppet. 

Nu började det bli lĂ€skigt, berĂ€ttar Matilda. I takt med att hon blev sĂ€mre svimmade hon ofta pĂ„ grund av nĂ€ringsbrist. Och nĂ€r hon gick och lade sig pĂ„ kvĂ€llarna var hon rĂ€dd att hon inte skulle vakna igen morgonen dĂ€rpĂ„. ÄndĂ„ kunde hon inte Ă€ndra sitt beteende. Det resulterade i att Matilda blev inlagd pĂ„ intensivvĂ„rdsakuten januari 2014. DĂ„ hade hon inte Ă€tit pĂ„ en vecka. 

– LĂ€karna hade koll pĂ„ mitt hjĂ€rta de första dagarna, för att jag hade sĂ„ dĂ„liga vĂ€rden. Och jag hade övervakning 24 timmar om dygnet. TĂ€nk er att nĂ„gon sitter och kollar pĂ„ er nĂ€r ni ska sova, det var inte roligt. 

Kanelbullar var tidigare förbjuden mat, trots att det Àr det bÀsta fikabröd som Matilda vet om.
Kanelbullar var tidigare förbjuden mat, trots att det Àr det bÀsta fikabröd som Matilda vet om.

Den efterföljande hösten började Matilda att plugga upp betygen frĂ„n gymnasiet. Hon fick inte fullstĂ€ndiga betyg eftersom hon var sjukskriven större delen av skolgĂ„ngen. Kombinationen av studier och en ny kompis, som ocksĂ„ hade Ă€tstörning, blev för mycket för den dĂ„ 19-Ă„riga Matilda. 

– Jag blev inte bĂ€ttre och gick inte upp i vikt, sĂ„ jag fick inte fortsĂ€tta min behandling pĂ„ sjukhuset. NĂ€r jag behövde hjĂ€lpen som mest fick jag den inte. 

Tur i oturen, för familjen vĂ€nde sig i stĂ€llet till privatlĂ€karen Ludmilla. Och enligt Matilda Ă€r det tack vare henne som hon lever i dag. För första gĂ„ngen börjades det nu nystas i varför Matilda utvecklade anorexia. Nu fick hon andra verktyg Ă€n kontroll av maten för att hantera sina kĂ€nslor pĂ„. 

– Till slut var inte den vita pastan sĂ„ jobbig lĂ€ngre. Men det tog lĂ„ng tid, man var tvungen att Ă€ta nĂ„gra godisbitar flera gĂ„nger innan Ă„ngesten minskade. Men efter ett tag vĂ€nde det nĂ€r man insĂ„g att man inte gick upp 10 kilo av en godisbit. 

Har du ett framgÄngsminne frÄn din ÄterhÀmtning?

– PĂ„ kanelbullens dag hösten 2015 bestĂ€mde jag mig för att i Ă„r ska jag Ă€ta en bulle. Och jag tog initiativet helt sjĂ€lv, det var inga pĂ„tryckningar frĂ„n vĂ€nner eller familj. Det var sĂ„ befriande att Ă€ta den dĂ€r bullen. Ångesten kom sĂ„klart efterĂ„t men jag var sĂ„ pass frisk att jag Ă€ndĂ„ kunde tĂ€nka "fuck it". 

NĂ„got som banade vĂ€gen för att Matilda i september 2016 blev friskförklarad av Ludmilla. För att fira hade lĂ€karen köpt en prinsesstĂ„rta dĂ€r Matildas mĂ„lvikt stod. 

Matilda tillsammans med döttrarna Alma och Alice. "Min stora dröm i livet var att bli mamma."
Matilda tillsammans med döttrarna Alma och Alice. "Min stora dröm i livet var att bli mamma."

Och hur ser ditt liv ut i dag?

– Handen pĂ„ hjĂ€rtat kan jag sĂ€ga att jag Ă€r helt frisk. Och jag sĂ„ glad och stolt över att jag Ă€r det. Det Ă€r klart att jag ibland kan kĂ€nna mig tjock eller tĂ€nka "borde jag verkligen ha Ă€tit de dĂ€r extra chipsen", men sĂ„dana tankar har alla. Skillnaden nu Ă€r att jag inte lĂ€gger nĂ„gon vikt vid de tankarna eller agerar pĂ„ dem. 

I dag Ă€r Matilda helt nöjd med tillvaron, Ă€ven om det innefattar "smĂ„barnskaos". Hon berĂ€ttar att sedan hon var liten har hennes stora dröm varit att bli mamma. Vilket ocksĂ„ var en stor motivation för henne att bli frisk. NĂ€r hon sedan blev gravid med första dottern Alma hade hon inte heller nĂ„gra problem med kroppsförĂ€ndringen. TvĂ€rtom, dottern blev ytterliggare ett skĂ€l till att bryta sina mönster. 

– Jag vill inte vara mamman som inte kan Ă€ta en bulle eller som gĂ„r pĂ„ diet. 

Matilda Nakev

Ålder: 26 Ă„r

Familj: Sambon Johan och döttrarna Alma och Alice.

Bor: I ett radhus i Fullerö.

Bakgrund: Mammaledig.

Favorithobby: Bakning! 

FavoritlĂ„t: ”Loose my mind” av Myra Granberg, det Ă€r vĂ„r danslĂ„t pĂ„ fredagar hĂ€r hemma. 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!