Överallt finns träningsredskapen; en trappa, en pelare, en vägg, ett räcke, en lekpark och mycket annat som normalt finns i en stad.
Det handlar om att leka sig fram genom den naturliga hinderbana som finns i centrum och stadens centrala lekparker. Helst ska det göras effektivt och användbart. Gärna med inslag av volter. Om du tänker dig att spindelmannen skulle koreografera några streetdansare får du en ungefärlig bild av hur det kan se ut.
– Försök ta fyra till fem trappsteg åt gången, instruerar Mauricio Mier dagens träningsgrupp.
Det är onsdag klockan halv fem, den tid då det varje vecka är samling på centralstationen för värma upp i den stora trappan vid perrongerna.
Drygt tio personer dyker upp. Några nybörjare och några rutinerade. Svetten lackar, men några förbipasserande pendlare reagerar inte märkbart på gymnastikgruppen som just påbörjat en hoppövning i den stora trappan. Tränaren Mauricio Mier var en av de första som höll på med parkour i Uppsala, år 2006.
Det var inte förrän Mauricio och några av hans kompisar formellt startade föreningen Uppsala Parkour för ett och ett halvt år sedan som intresset närmast exploderade.
I dag har föreningen omkring 50 aktiva medlemmar, och man har tre träningstillfällen i veckan. Minst en av träningarna sker inomhus, vanligen i Heidenstamsskolan eller Kvarngärdesskolan.
– Fördelen med att träna inomhus är att hindren kan byggas efter egen nivå. Det är dessutom lättare att våga eftersom det finns möjlighet att ha madrasser att landa på, säger Mauricio Mier.
– Jag har hållit på med kamsport i hela mitt liv och när jag upptäckte parkour var det som att alla bitar föll på plats. Det är friare och bygger inte på några tävlingsmoment, berättar han.
Gruppen jobbar sig igenom Uppsalas innerstad som en hinderbana med små stopp här och där – ett kontrollerat fall från ett litet tak, en klättring i ett träd, ett försök att hålla kroppen vågrät riktning utifrån en trädstam och en stor mängd hopp.
Ett av de sista stoppen är Vasaparken i Luthagen.
Mauricio Mier tvekar en stund innan han tar sats för att prova något han aldrig tidigare vågat göra utomhus, en så kallad webster frontflip.
Det är ett högt hopp kryddat med en volt.
– Eftersom alla tränar individuellt på sin egen nivå finns det inte så många risker. Man börjar på en låg nivå och bygger upp sin kropp under kontrollerade former för att klara alla påfrestningar och avancerade rörelser. Eftersom det inte är en tävling finns ingen anledning att chansa. På så vis är det nog en relativt trygg aktivitet, säger Mauricio Mier.
Volten och landningen sitter perfekt. För att visa för sig själv att det gick gör han om hoppet flera gånger och konstaterar:
– Man utvecklas hela tiden. Det är därför det är så svårt att sluta.
Fotnot: K-märkta byggnader behandlas med respekt och vid risk för slitage undviks byggnaden. Inom Uppsala Parkour vidrör man exempelvis aldrig Domkyrkan och Slottet. Man är också noga med att följa lagen.