På 1340-talet var Köpmangatan Uppsalas största gata. Den hette så eftersom den var stadens stora handelsstråk. I dag heter den Östra Ågatan. Det finns faktiskt bara en gata som har kvar sitt namn från medeltiden, nämligen S:t Persgatan, som fick sitt namn av att den ledde från Dombron till S:t Perskyrkan.
– Fram till 1600-talet uppkom gatunamn spontant. Gatorna kunde ges namn efter exempelvis någon som bodde där eller för att de ledde till en särskild plats, säger Mats Wahlberg som är namnforskare och har skrivit en bok om Uppsalas gatunamn.
De flesta gator i det medeltida Uppsala var bara smala gränder som knappt gick att komma fram på och där människorna trängdes med hästar och kor. Vid den tiden bodde bara ett par tusen människor här. Nästan ingenting av Uppsalas gatunät från medeltiden finns kvar i dag. Från 1640-talet och tre årtionden framöver byggdes hela staden om, efter ett beslut från drottning Kristinas förmyndarregering. Gator och hus revs och byggdes upp igen i ett betydligt rakare gatunät, där gatorna var mer framkomliga och mindre brandfarliga.
– Uppsala var en viktig stad i Sverige, på det här sättet skulle den bli vackrare och modernare, säger Mats Wahlberg.
De enda gatorna som inte gjordes om var de runt Domkyrkan, av den enkla anledningen att den ju inte gick att flytta. I bland annat Gamla stan och Visby kan man se hur de medeltida gatunäten såg ut.
Ett av Mats Wahlbergs favoritgatunamn i Uppsala är Dragarbrunnsgatan. På 1500-talet gick det stadsdike som skiljde landsbygden från staden där Dragarbrunnsgatan är i dag. Där fanns Dragarbrunnen – ett minnesmärke över den finns i dag i korsningen med S:t Persgatan. Invid brunnen fanns en bro kallad Dragarbron.
– Man vet inte exakt hur dragarbron användes, men min tolkning är att det var en bro som man drog över diket eller som man själv drog sig över med. Dragarbrunnsgatan är ett typiskt unikt upsaliensiskt namn.
Mats Wahlberg är pensionerad chef för Namnarkivet, institutet för språk och folkminnen, här i Uppsala. Oftast tycker han att de är bra. När det inte blivit så lyckat handlar det ofta om memorialnamn, alltså när någon känd person ska hedras genom att få en gata eller plats uppkallad efter sig.
– En plats ska hitta sitt namn, men tyvärr har det i vissa fall i stället blivit att en person ska hitta en plats, säger Mats Wahlberg och tar Olof Palmes plats som exempel.
Vet du inte var Olof Palmes plats är? Då är du inte ensam. Det är rondellen framför centralstationen.
– Platsen fick namnet 2006, men fortfarande vet många inte var den är. Att låta den heta Bror Hjorths plats hade varit mycket bättre, han var en lokal rikskänd konstnär och så står ju hans skulptur Näckens polska där.
Bara ett stenkast därifrån, vid gamla Stadshuset, ligger Blenda Ljungbergs plats. Det är däremot ett lyckat namn, tycker Mats Wahlberg, eftersom platsen knyter an till personen.
– Hon var den första kvinnliga ordföranden i kommunfullmäktige inte bara i Uppsala utan i hela Sverige.
Är det någon person du saknar på en gatuskylt?
– Ja, byggmästaren Anders Diös. Det är skamligt att han inte har en plats, med tanke på hur mycket han påverkat Uppsalas bebyggelse.