Det var hon själv som lyckades sätta stopp. Inte vården.
Det hela började 2007. Elleonor Mattsson mådde mycket dåligt med ångest och panikattacker. Hennes psykiatriker skrev ut ångestdämpande mediciner. Men de gav henne biverkningar. För dem fick hon nya mediciner som gav henne nya biverkningar. Hon har en lista på 15 olika mediciner som hon ätit under de senaste tre åren.
– Till slut levde jag som i en bubbla. Psykologhjälp var det jag behövde mest. Men terapin som man erbjöd fungerade inte för all medicin. Inget fungerade, jag blev bara sämre och sämre. Svarade inte på behandling längre, säger hon.
I november förra året lades hon in på psyket sedan hon börjat få våldsamma vredesutbrott för småsaker.
– Då kände jag inte igen mig själv längre.
Hon började själv läsa om hur medicinerna hon tog fungerade och kom på att dom kunde vara en del av hennes problem. Hon pratade med sin syster som är sjuksköterska som kunde bekräfta hennes misstankar. Då sade hon till sin psykiatriker att han skulle ta bort medicinen. Det blev en vändpunkt.
– Nu mår jag mycket bättre. Jag är mig själv i huvudet igen och det känns skönt, även om jag fortfarande mår dåligt. Jag har fått en ny läkare här i Tierp som blev chockad när hon såg hur mycket medicin jag fått. Hon har fortsatt ta bort mediciner, säger Elleonor Mattsson.
Hon är besviken på landstinget och har anmält psykiatrin till Socialstyrelsen.
– De gjorde aldrig någon genomgång av mina mediciner och hur jag mådde av dem. Jag har förlorat tre år av mitt liv och min familj har drabbats hårt. Sjukvården ser oss inte som patienter. Man skickar bara hem oss med piller, säger Elleonor.
Hon är inte ensam. Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare, RFHL, får 10–15 samtal med liknande problematik varje dag.
– Hur många som behöver hjälp vet vi inte. Området är outforskat. Socialstyrelsen gjorde en undersökning för många år sedan. Sedan dess har inget gjorts som vi känner till. Under tiden har mycket mer läkemedel kommit i bruk, säger förbundssekreterare Per Sternbeck.
Ett av problemen är att det inte finns någon myndighet som anser sig ha ansvar för frågan. För några år sedan skrev RFHL både till Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Ingen ville ta på sig det.
– Jag tror det största problemen finns inom sjukvården. Läkarna skriver ut läkemedel på för lösa boliner. De är bra på att sätta in medicin men dåliga på att ta ut.
Vad kan man göra?
– Lyssna mer. Patienten måste få spela huvudrollen i sin egen behandling, säger Per Sternbeck.
Johan Fastbom vid Socialstyrelsen som är expert på övermedicinering av äldre anser också att frågan behöver lyftas.
– Både inom psykiatrin, omsorgen och vården av funktionshindrade förekommer mycket läkemedelsanvändning. Mer forskning om omfattningen behövs, säger han.
Anledningen till att det inte skett tror han är att det handlar om svaga samhällsgrupper som har svårt att göra sin röst hörd.
– Det var likadant när jag började studera de äldres läkemedelsanvändning. I dag är området högprioriterat.
I Uppsala skulle Akademiska sjukhusets nya läkemedelsmottagning kunna ta hand om patienter som Elleonor Mattsson, om det fanns resurser. Men verksamheten är ännu inte permanent och i dag helt inriktad mot äldre. Hon kommer att ställa krav i framtiden.
– Nu ska jag ha riktig vård. Jag ger mig inte. Mer tabletter vägrar jag ta, säger Elleonor Mattsson.