Ukraina har möjlighet att sluta ett associeringsavtal med EU. Gör man det så öppnas en stor marknad för ukrainsk export, samtidigt som EU kommer att engagera sig för att modernisera Ukrainas förvaltning och statsapparat. Avsikten är att Ukraina, om landet så önskar, i en framtid ska kunna välja att ansluta sig till unionen.
Men det är inte bara att skriva på. Dels ställer EU krav. Dels gör Rysslands president Putin sitt yttersta för att i stället dra in landet i en tullunion med Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. Ukraina måste välja.
Det är uppenbart att landets president Viktor Janukovytj föredrar EU-spåret. Tullunionen med Ryssland skulle göra Ukraina helt beroende av sin större granne. En mängd tullar mot omvärlden skulle behöva höjas. Det skulle inte längre gå att sluta egna frihandelsavtal med andra stater. Ekonomiskt finns inget alternativ till EU-samarbetet och befolkningens majoritet tycks ha kommit till samma uppfattning. Under hösten har en rad lagändringar för att underlätta för ett sådant avtal klubbats igenom i Ukrainas parlament, i samförstånd mellan Janukovytjs anhängare och oppositionen.
Men det finns fler krav. EU är en sammanslutning av demokratier. Ett minimum av politisk anständighet och respekt för mänskliga rättigheter krävs av den som vill få del av samarbetets fördelar. Symbolfrågan i fallet Ukraina gäller behandlingen av Julia Tymosjenko, oppositionsledaren som förlorade presidentvalet mot Janukovytj och nu sitter fängslad för ”vanstyre” under sin tid som premiärminister. Om Ukrainas styrande accepterar att hon får resa utomlands för behandling mot sina ryggproblem – i praktiken alltså en frigivning – kan EU-länderna skriva på avtalet med Ukraina.
I onsdags sköts den votering som skulle möjliggöra detta upp till nästa vecka . Plötsligt tycktes vägen till associering med EU åter vara blockerad. Vad har hänt?
I den korrupta politiska miljö som råder i Ukraina (liksom i Ryssland) är det lätt att föreställa sig att Vladimir Putin helt enkelt lyckats köpa ett tillräckligt stort antal parlamentsledamöter, allt i syfte att förhindra Ukrainas associationsavtal med EU. Eller är det Janukovytj som vill göra ännu ett försök att testa unionens beslutsamhet? Har han fått kalla fötter i sista stund och börjat frukta för sin egen maktställning?
Att Putin är beredd att göra nästan vad som helst för att tvinga in Ukraina i sin egen tullunion och hålla landet borta från EU-sfären är dock uppenbart. Och det handlar inte om ekonomi utan om politik. Putin har beskrivit Sovjetunionens upplösning som en katastrof och vill med de medel som står till buds ”återsamla” de skingrade tidigare sovjetrepublikerna. Ur hans perspektiv handlar det både om rysk inrikespolitik och om att återupprätta Rysslands stormaktsställning genom att skapa en rysk-kontrollerad sfär av stater inom den tidigare Sovjetunionens område.
Ukraina har dock – fram till förra veckan - inte visat något intresse för att spela med i Putins pjäs. Även om Janukovytj fått ryskt stöd för att bli president så har han visat verklighetssinne nog att inte vilja välja bort möjligheten att anknyta till EU. För många av Ukrainas ”oligarker” är också den europeiska marknaden viktigare än den ryska. Ryssland har inlett ett regelrätt handelskrig mot Ukraina, medan Ukraina å andra sidan har antagit ett program för att försöka komma ur beroendet av rysk gas.
Ryssland lyckades under hösten – säkerligen med rena hot – förmå det instängda Armenien att avstå från ett EU-avtal för att i stället ansluta sig till tullunionen. Om en vecka kan vi veta hur spelet om Ukrainas framtid utfaller.