Mer kändisunder tack

Det är bra med nattningsrutiner även för vuxna om man har sömnproblem så innan jag går och lägger mig tittar jag att gasspisen är av, kylen stängd, diskmaskinskranen vriden, ytterdörren låst och att gasspisen är av en gång till. Allt detta är någorlunda rationella saker att kontrollera för att inte ligga och oroa sig när man väl ligger till sängs, men sedan gör jag något som jag skäms över men aldrig kan låta bli: jag tittar under sängen.

Man kan undra vad jag förväntar mig att hitta där. Ibland tänker jag på den där spökhistorien när en liten flicka är ensam hemma och rädd för psykopaten som rymt från mentalsjukhuset och sträcker ner handen under sängen för att bli tröstad av sin hund men sedan visar det sig att det är psykmannen som ligger under hennes säng och slickar hennes handrygg. Ibland tänker jag på troll. Någon gång har jag fått för mig att det ligger något styckmördat under sängen: inte undra på att jag har sömnproblem.

Alla har haft sina perioder av lek med den mörka sidan. Att göra anden i glaset, leka svarta-madam-kom-fram tills man blir rädd för sin egen spegelbild och berätta spökhistorier står väl inskrivet i varje kollosommars schema. Min favoritbok när jag var liten hette Övernaturligt och var ett decimetertjockt lexikon som avhandlade allt från astralkroppar till indisk mysticism, wicca och satanism, stigmatafenomen och pyramidernas matematiska gåtor. Jag läste den varje kväll, men några år senare läste jag naturvetenskap på gymnasiet och anklagades för att vara antihumanistisk i min strängt naturvetenskapliga hållning. Intresset för dansande bord och mirakeloljor hade däremot ingalunda mattats.

Väldigt rationella människor gör ibland otroligt irrationella saker. Vuxna människor skriver in till Saidas arvinge Sol-Britt på Aftonbladets söndagssidor och undrar var nycklarna till kassaskåpet ligger, om de ska göra slut med den misshandlande sambon, när det är bäst att sälja sin aktieportfölj. Helt vanliga svenskar går till sina välbetalda mediajobb men smyger ner i tv-soffan på kvällarna för att se vem som vinner andevärldens idol-tävling där det mest receptiva mediet ska vaskas fram. Men det rör på sig i häxornas puttrande grytor: folk smyger mindre och mindre. Malin Berghagen sitter och snackar spöken och parapsykologi i sitt tv men räknas fortfarande som en seriös programledare. Montel Williams show på tv3 gästas regelbundet av en sierska som lär hela det amerikanska folket hur man lättast får kontakt med sina döda släktingar.

Under 90-talets new age-våg fanns fortfarande flumfaktorn att ta hänsyn till. Idag, när Gud motats ännu mer i grind och lämnat oss andefattiga och kommersialiserade längtar vi så mycket efter något mer i vardagen att andevärlden blivit något livsnödvändigt.

Det vore roligt med ett nytt helgon. Om en vanlig, ansvarsfull, sansad och ickegalen människa mitt ibland oss i dagens Sverige, eller en kändis renatv, kanske Hasse Aro, skulle börja blöda från handflator och fötter. Vilken skräll va, mycket värre än att Carola inte gick vidare direkt till Globen. Eller vore det inte spännande om en kunglighet, säg Prinsessan Märtha Louise skulle starta säg en ängelsskola, nej sjutton, det har ju redan hänt. Men om Ingvar Kamprad skulle börja tjusa ormar då? Eller om det skulle visa sig att Front baserat alla sina designmöbler på magiska proportioner och heliga tal?

Kom igen nu Kändissverige, lämna inte Malin Berghagen alldeles ensam bland spöken och gastar, kliv nu ur garderoben och upprepa efter mig: "svarta madam, kom fram".

Mer kändisunder tack

KRÖNIKA. Väldigt rationella människor gör ibland otroligt irrationella saker, skriver Emma Ångström, men efterlyser mer övernaturliga under från Sveriges sansade kändisar.