Mer kritik mot vårdavdelning
Personal vid avdelning 123 anklagas för att inte ta självmordsbenägna patienter på allvar.- Jag var förtvivlad och vädjade till personalen att inte skriva ut min son eftersom han planerade att ta livet av sig, men de lyssnade inte. Dagen efter hängde han sig, berättar en kvinna.
Catharina Larsson förlorade sin dotter för ett år sedan. Hon är kritisk mot avdelningen där dottern vårdades.
Foto: Annika af Klercker
"Har mycket aktiva självmordstankar", står det i mannens journal och han gavs tillsyn tre gånger i timmen. Följande dag fattades ett beslut som kom att avgöra hans liv.
- Min son beviljades frigång, det var helt otroligt, säger mannens mor, en kvinna i 60-årsåldern.
Efter några timmar med frigång återvände 26-åringen till avdelningen men var då onykter. Följande dag blev han utskriven.
- Personalen sa att man inte tolererade alkohol under permissionerna, därför fick han inte vara kvar. Jag var gråtfärdig och talade om att han skulle ta livet av sig om han blev utskriven, men det hjälpte inte, berättar hans mamma.
- Min son sov hemma hos sig den natten. På morgonen 5 juli kom han hem till mig med svår ångest. Vi var lika förtvivlade båda två och visste inte vad vi skulle ta oss till. Han ringde desperat en psykoterapeut och frågade var han kunde få hjälp.
En stund senare gick 26-åringen hem till sig.
- Vid 16-tiden ringde jag men han svarade inte. Jag förstod direkt att något hänt. Jag sprang dit och hittade honom i hallen. Han hade hängt sig.
I journalen står dock inget om att mannen blev utskriven på grund av att han druckit öl. Där står att man "kommer överens med patienten om att han skrivs ut".
- Varför skrev man så, det var ju inte sant, framhåller kvinnan.
För henne råder inga tveksamheter om vem som gjort fel.
- Sjukhuset har det fulla ansvaret för att min son inte längre lever.
UNT har inte lyckats nå den ansvarige läkaren. Psykiatriledningen bekräftar att det finns en sådan alkoholpolicy som avdelningen hänvisat till.
För ett år sedan förlorade Catharina Larsson sin dotter Johanna. Hon blev 21 år.
- Under sitt sista halvår hade Johanna helt tappat lusten att leva, berättar Catharina Larsson.
Johanna hade två gånger försökt att hänga sig på avdelning 123 där hon vårdades. 5 mars i fjol skrev hon ett avskedsbrev, stängde in sig på toaletten och gjorde ännu ett hängningsförsök. Men hon överlevde och ständig bevakning sattes in.
Tre dagar senare, dagen innan Johanna dog, besökte Catharina Larsson sin dotter på avdelningen.
- Jag har aldrig sett henne så uppgiven. Även hennes bästa kompis reagerade över att Johanna var mer illa däran än vanligt.
Men personalen tyckte att hon verkade må bättre, extrabevakningen togs bort och hon beviljades ledsagad promenad.
9 mars, fyra dagar efter sitt senaste hängningsförsök, avvek hon från personalen under promenaden. Efter ett tag påträffade skötarna henne vid Studenternas idrottsplats. De försökte övertala henne att följa med men hon gick i väg. Skötarna överlät då åt polisen att fånga henne, enligt egen uppgift hade de inte rätt att hålla fast henne.
Men polisen hittade henne aldrig. En kort stund senare var Johanna död, hon hade kastat sig framför ett tåg i centrala Uppsala.
Catharina Larsson är samlad när hon berättar om sin dotters död men mycket kritisk mot avdelningen.
- En medpatient till Johanna har berättat för mig att Johanna gick runt och tog farväl av andra patienter alldeles innan hon dog. Den här medpatienten sa åt personalen att Johanna planerade självmord och varnade dem för att ta ut henne på promenad. Men hon fick till svar att hon inte behövde bry sig, de hade läget under kontroll.
- Jag kan inte förstå hur de kunde göra bedömningen att hon blivit bättre när hon var så deprimerad. Varför tog de ut henne på promenad? Och varför följde de inte efter henne tills polisen kom, det kan ju inte ha varit så svårt.
Catharina Larsson gjorde en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, som skriver att läkaren som beviljat promenaden gjort "en adekvat bedömning med omtanke om Johanna". Skötarna som tappade bort henne på promenaden "agerade föredömligt" när de larmade polis i stället för att hålla fast henne.
- Slutsatsen är att ingen gjort fel. Det tycker jag är otroligt, kommenterar Catharina Larsson.
Så jobbar vi med nyheter