Det visar forskare vid Uppsala universitet i en studie som publiceras i det nya numret av den ledande vetenskapstidskriften Nature.
– Sjöbottnarnas betydelse som så kallade kolsänkor är ofta förbisedd i klimatdebatten. När stigande temperaturer leder till att mindre kol binds upp i bottensedimenten kommer utsläppen av växthusgaser att stiga, säger Lars Tranvik, professor i limnologi vid Uppsala universitet, som tillsammans med doktoranden Cristian Gudasz är huvudansvarig för studien.
Med andra ord: stigande luft- och vattentemperaturer till följd av människans utsläpp av växthusgaser genom förbränning av fossila bränslen kan leda till att också naturens egna utsläpp av koldioxid ökar och på så sätt ytterligare förstärker växthuseffekten.
Stora mängder partiklar som innehåller organiskt bundet kol, till exempel mikroskopiska alger eller humus från näraliggande landområden, faller hela tiden ned till sjöbottnarna. Knappt hälften av detta kol binds till bottensedimentet där det kan stanna kvar under tusentals år. Av resten omvandlas det mesta av bakterier till koldioxid som släpps ut i atmosfären.
I den nya studien har forskarna gjort fältundersökningar i åtta sjöar i Bergslagen och Uppland, laboratorieexperiment med prover från olika typer av sjöbottensediment och analyserat publicerade uppgifter från andra liknande studier runtom i världen. Deras huvudresultat är att det finns en mycket nära koppling mellan vattentemperaturen på sjöbottnarna och deras förmåga att binda upp det organiska kol som faller ner till dem. Ju högre temperaturen är, desto mindre kol lagras in i bottensedimentet och desto mer omvandlas till växthusgaser, i första hand koldioxid, men i viss mån även metangas.
– Sambanden gäller oavsett om det nedfallande organiskt bundna kolet kommer från alger, plankton, humus eller någon annan källa, sjöns djup eller bottensedimentets kemiska sammansättning, säger Lars Tranvik.
Utifrån detta starka samband mellan temperatur och kollagringsförmåga har forskarna beräknat hur inlagringen av kol i bottensedimenten i sjöarna i det norra barrskogsbältet, som löper genom Asien. Europa och Nordamerika, förändras om FN:s klimatprognoser slår in.
Enligt dessa prognoser kommer medeltemperaturerna fram till år 2100 att stiga med mellan (som bäst) 1,8 och (som sämst) hela 4 grader.
– Med så stora temperaturförändringar kommer den årliga inlagringen av kol i sjösedimenten att minska med mellan 4 och 27 procent. Omvänt kommer produktionen av koldioxid i sjösedimenten att öka i motsvarande grad, säger Lars Tranvik.
Ungefär två tredjedelar av jordens yta täcks av hav. Av resten av jorden utgör sjöar bara tre procent.
– Men trots deras ringa storlek är den årliga inlagringen av kol i sjöar, inklusive vattenmagasin och andra konstgjorda vatten, större än vad den är i världshavens bottnar som helhet, säger Lars Tranvik.