Mindre praktiskt på veterinärutbildningen

Motsvarande 30 tjänster inom VH-fakulteten på SLU måste bort. Men det får inte drabba veterinärutbildningen, som redan nått gränsen för acceptabel kvalitet. Det menar Johan Beck-Friis på Veterinärförbundet.

Praktiska moment under lärarhandledning och djurkontakt är nödvändigheter för en veterinärutbildning med kvalitet. Det menar Veterinärförbundet, som reagerar starkt mot de besparingar som gjorts och de som nu ska göras inom Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. UNT berättade i går om student- och chefskritik mot neddragningarna som väntar. Enligt SLU:s ledning är det kostnader motsvarande 30 tjänster som måste bort för att VH-fakulteten ska få en ekonomi i balans, och kunna betala de kraftigt höjda hyrorna i nya VH-centrum.

– Studenterna kan inte läsa sig till hur man syr igen ett sår eller utför en enklare operation. Den utveckling vi sett på veterinärutbildningen de senaste åren är väldigt allvarlig, säger Johan Beck-Friis, informationschef på Veterinärförbundet.

Han beskriver hur veterinärutbildningen i länder som Italien och Spanien förvandlats till en ren teoriutbildning, och hur studenterna behöver flera års praktik efter utbildningen.
– Sverige bör inte gå den vägen.

SLU:s rektor Lisa Sennerby Forsse gör också en internationell utblick, men poängen är en annan: Den svenska veterinärutbildningen, som bara ges vid SLU i Uppsala, har mer praktiska moment än vad utbildningen har i våra grannländer.
– Visst måste fakulteten göra neddragningar på de praktiska övningarna, men jag är säker på att våra lärare klarar att planera så att alla mål uppfylls för att vi ska få ge examen.

Hon säger sig förstå studenternas oro för en sämre utbildning, men delar inte oron.
– Det går alltid att göra effektiviseringar utan att det leder till försämringar. Och vi kommer att klara det här. 

Johan Beck-Friis tror att Lisa Sennerby Forsse och SLU:s övriga ledning ”gör allt de kan” för att klara ekonomin. Veterinärutbildningens framtid är en fråga främst för ansvarig politiker, menar han.
– Landsbygdsdepartementet avgör tilldelningen av pengar till SLU. Det måste finnas en nedre gräns för acceptabel kvalitet på svenska veterinärer.

Karin Östensson, dekan och högste chef inom VH-fakulteten, har nåtts av signaler att veterinärer som gått de internationella utbildningar som finns i exempelvis Ungern och Polen, och som många svenska studenter i dag går, är bättre praktiskt tränade än de som går den svenska i Uppsala.
– Signalen kommer från veterinärsektorn. Jag har svårt att tro det, men vi måste ta den uppgiften på allvar. Är det så är det riktigt illa, säger hon.

Kommer era utbildningar försämras om kostnader motsvarande 30 tjänster ska bort?
– Ja, avsevärt. Min bedömning är att vi inte kan spara så här mycket utan att vi får ett annat forsknings- och utbildningsuppdrag. Om det inte går att göra något åt den höjda hyran, vill säga.

Att spara avsevärt mer på personal är inte möjligt; läget är redan bekymmersamt, säger Karin Östensson. Medarbetarna och deras kompetens är den ”helt avgörande resursen för fakultetens framtid”, menar hon.
–  Jag ser som mitt uppdrag att tala om när det inte går att skära i den omfattning som krävs, och där står vi dag.